Nöjesguiden pratar med regissören Martin Sandin som fört samman Ann-Sofie Kylin och Björn Andrésen, 52 år efter att de syntes tillsammans på filmduken i Roy Anderssons En kärlekshistoria från 1970.
Martin Sandin är regissör och manusförfattare. I tio år har han gjort filmer om MMA-stjärnan Reza ”Mad Dog” Madadis comeback efter en livskris, om en nedbruten 41-årig småbarnspappa och om bekräftelsekåta dejtande ungdomar. Hans nya kortfilm Bilskådaren kallar sig för ”en riktig feelgood med legendarer på rollistan” och handlar om kärlek, bilar och allt däremellan.
Hur skulle du själv beskriva Bilskådaren?
— För mig handlar den om att uppskatta livet som det är. Vi jagar hela tiden bekräftelse, synlighet och saker som vi tror ska skapa någonting som ger en förhöjd känsla. Men svaret på tomheten inom oss ligger närmre än vi tror. Vi borde se folk omkring oss och förstå vad de betyder för oss. För vad är en grå tvåplussig vardag värd när allt sätts på sin spets? Är vi beredda att offra den för något nytt och mer spännande?
Hur kom bilskådandet in i filmen?
— När jag tillsammans med min vän och kollega, filmfotografen Viktor Annerstål gjorde ett reklamjobb i Småland var vi ute och körde mellan Hylte och Smålandsstenar. Vi kom till en liten tätort och hamnade i en liten kö. Vi spelade musik och tittade ut genom fönstret, och där mitt ute i ingenstans satt en man i en fällstol och tittade på trafiken. Idén att sätta upp en stol i en trädgård och kolla på bilar fastnade i oss.
Del två i den här historien är lite mer personlig.
— En kväll ringde min mamma som snart fyller sjuttio. Hon berättade om sin relation och gubben hon var ihop med, att de inte gjorde så mycket kul ihop, och att de inte låg med varandra längre. Hon tänkte göra slut. Då tänkte jag att det är viktigt att uppmärksamma att allt fortsätter såsom det gör nu när man blir äldre. Man är kär, kåt, arg, ledsen, glad, nyfiken. Livet fortsätter framåt. Det är på något sätt en lugnande insikt för mig som är mitt i det.
Det sammankokat blev till en kortfilm: bilskådaren Peos liv i en småstad. Hans fru Birgitta törstar efter att bli sedd, medan han inte känner att de har några problem i sitt äktenskap, för honom rullar allt på.
Hur har det gått för din mammas kärleksliv?
— Ja men lite som för Anne-Sofies karaktär Birgitta i filmen. Hon har träffat en ny man som heter Ulf, de är superkära och skickar hjärtemojis till varandra. Hon har fått ett härligt uppsving.
Ett uppsving fick också Björn Andrésen med Världens vackraste pojke. I Bilskådaren spelar han och Ann-Sofie Kylin ihop för första gången på 52 år. Senast skedde det i Roy Anderssons En kärlekshistoria år 1970. Berätta mer om det här historiska mötet framför kameran. Visst var det en slump från början?
— Vi sökte väldigt intensivt efter någon som kunde spela Birgitta och vi fastnade för Ann-Sofie Kylin under castingen. Samtidigt sökte vi en Peo men hittade ingen. Då föreslog min tjej som också jobbar med film att vi kanske skulle testa Mats Qviström. Och han var vår Peo. Det visade sig sedan att han och Ann-Sofie Kylin var gamla polare. Först då insåg vi att hon var Annika från En kärlekshistoria.
Så det var Ann-Sofie som föreslog Björn Andrésen för rollen som Lennart?
— Ja och när jag ringde honom insåg jag att han och Ann-Sofie spelade ihop i En kärlekshistoria och att han var världens vackraste pojke haha. För det här utspelade sig innan dokumentären om honom kom och gjorde en sådan succé.
Man märkte på set att det var ett väldigt kärt återseende. Det fanns kemi kvar mellan dem.
En kärlekshistoria har nyligen korats som en av tidens bästa svenska filmer. Den väcker en otrolig nostalgi hos det svenska folket, vilket också gör återföreningen så laddad.
— Man märker verkligen hur mycket den betydde och att en känsla kan kapslas in under så lång tid och sedan komma ut igen. Det kände jag verkligen under inspelningen. Filmen hade en enorm påverkan på dem som var med. År 1970 fanns inte Tiktok och vi hade en tevekanal. Hade du då huvudrollen i en så stor film visste alla vem du var.
Du har sagt att alldeles för få filmer porträtterar livet efter 60 – framför allt är det ont om kärlekshistorier.
— Ja och det handlar om ålderism. Det finns en stark fixering vid utseendet och åldern och hur saker ska presenteras. Där får inte den åldern sällan plats. Vilket är lite skevt. Det finns så mycket erfarenhet och kunskap som riskerar att bara försvinna bort om vi inte tar hand om den.
Varifrån hämtar du inspiration till ditt filmskapande?
— Jag tycker om socialrealism, äkta känslor, jag är nyfiken på hur människor reagerar, hur de mår och varför vi gör saker. Inspirationen kommer från folk jag träffar, saker som händer, småsaker jag plockar upp och saker som händer i mitt eget liv. Jag var länge avis på andra för att jag är en vit medelklassnubbe och att det inte har hänt någonting spännande i mitt liv som är värt att berätta om. Men när jag började gräva i min familjs historia och i mig själv insåg jag att det finns hur mycket som helst att ta av. Det gäller att hämta inspiration från saker utanför din egen bubbla och sen få ner det på papper. Grunden för vår nästa kortfilm är en sak som hände Viktor i hans trapphus i höstas. Det kommer bli en tänkvärd och annorlunda historia.
Bilskådaren finns att se på diverse VOD-tjänster.
