I över femton år har Doc Lounge visat dokumentärer på bioduk. Till hösten slår de återigen upp portarna till Babel i Malmö för en ny säsong med filmer från hela världen.
Sedan 2006 har Doc Lounge visat dokumentärfilmer i Malmö. Bakom projektet låg stans kanske mest kända dokumentärfilmare, Fredrik Gertten, och Gudrun Hauksdottir som startade Doc Lounge för att göra dokumentärer mer lättillgängligt. Idag finns Doc Lounge på flera platser i Sverige, Norge, Danmark och Finland och till hösten slår de upp portarna till Babel för ännu en höst av dokumentärfilmsvisande.
Den 6 september drar säsongen igång. Johanna Ekvall är projektledare på Doc Lounge i Malmö och hon ser fram emot säsongspremiären.
– Premiären kommer bestå av en dokumentär gjord av Sarah H.T. Olsson och Gilda Naumanen som heter Black Angels. Där får vi möta Catty i Kävlinge som är tredje generationens begravningsentreprenör och motorcykelentusiast. Hennes motto har alltid varit ”Aldrig ensam”. Hon bor i samma hus som hon har sin begravningsbyrå, så döden finns alltid närvarande. Det hon sett i sin roll som begravningsentreprenör är hur många människor det är som behöver åka till sin begravning ensam. Så hon startade Black Angels – ett motorcykelgäng bestående av bara tjejer som träffas och gör massa olika saker, men som kanske framförallt träffas och kör motorcykelkorteger till folk som gått bort och är ensamma. De följer med likbilen hela vägen till jordfästningen.
I den filmen pratar Catty bland annat om hur människor kommer in till hennes begravningsbyrå och planerar sin egen begravning, och vi får bland annat följa med Staffan som är 60 år gammal och har fått en cancerdom.
– När han får sin cancerdom börjar han leva ut. Han utforskar sin feminina sida med peruker och fina ballerinaskor. Och i filmen får man se hur det växer fram ett systerskap mellan Staffan och Catty. Vi får följa deras vänskap fram till det att Staffan går bort. Jag har sett filmen fyra gånger och gråter som ett litet barn varje gång. Men Sarah och Gilda som gjort filmen menar att det i grund och botten är en feel good-film, att den ska ge hopp om livet. Under inspelningen sa Staffan: ”Det ska vara röda mattan, Catty” och syftade på att han ville att den röda mattan skulle rullas ut under premiärvisningen. Så Staffan ska få sin röda matta på premiären.
Varannan tisdagskväll kommer Doc Lounge att visa dokumentärer. Men som besökare är det inte bara dokumentärerna man får uppleva. I samband med visningarna sker även andra kulturinslag i syfte att få filmen lysa så starkt som möjligt.
– Om vi sen blickar längre fram än premiären kommer vi visa Come back any time som handlar om en ramenmästare i Japan. I samband med den visningen blir det samarbete med Ramen to Bíiru och då förvandlar vi Babel till en pop up-restaurang tillsammans med dem, säger Ekvall.
Efter varje visning sker även ett samtal på scen där regissörer eller någon annan insatt i ämnet pratar om dokumentären som nyss visats. Och i höst kan man förvänta sig dokumentärer från hela världen.
– I en film kommer vi få följa kurdernas kamp mot IS. Vi kommer få följa ursprungsbefolkningens kamp mot skövlingen av regnskog i Brasilien. Vi är i Belarus och följer ett teatersällskap under revolutionens start. Och det är alltid intressanta samtal efter visningarna. Man lämnas aldrig ensam med sin upplevelse.
Vad är det med dokumentärer som du tycker är så intressant?
– För mig som är känslodriven handlar det om att få transporteras in i en annan människas kamp, levnadsöde eller lycka. Dokumentärer är i regel väldigt självutlämnande, nästan oavsett vad det är för tema, och i det självutlämnandet bjuds man in i att gå i någon annans skor. Men man känner sig också lite smart. Jag får lära mig en massa saker som jag inte hade en aning om tidigare. Varför sminkar sig kvinnorna i Myanmar som de gör? Det vet inte du, för du har inte sett Three Strangers som var en av de sista filmerna som vi visade i våras. Du får alltid lära dig något nytt.
