Det är mitt i natten en lördag och du har bestämt träff med ett ligg som ska komma hem till dig för första gången. Ni kommer överens om tid och mötesplats. Hur agerar du i den här situationen?
a) Dyker upp
b) Dyker upp
c) Glömmer bort det
“Du har för höga förväntningar på människor” säger min kompis över telefonen. Klockan har precis passerat 04 och jag sitter i en taxi på väg hem efter att ha blivit bortglömd utanför en McDonaldsentré på andra sidan stan. Jag har ringt upp henne i tron om att vi ska förenas i ett kollektivt hat över att mitt Tinder-haff fuckat upp vårt möte, men istället hamnar vi i en diskussion om vem som är idioten när förväntningar inte infrias. Min vän hävdar alltså att det är jag. Hon berättar om sitt eget förhållningssätt: “Jag har aldrig höga förväntningar på de jag dejtar, så att jag ska slippa bli besviken”.
De allra flesta har nån form av önskemål på hur sina blivande partners ska vara. Även om man som singel inte är ute efter ett förhållande så finns det sidor man uppskattar och egenskaper man dodgear. Utöver önskemålen har vi också krav – som i mitt exempel ovan visade sig i form av förväntningar på Tinder-idioten.
Men var det verkligen ett orimligt krav att förvänta sig att den här personen skulle dyka upp?
a) Nej
b) Nej
c) Ja
På samma sätt som vi har olika förväntningar har vi ockå olika strategier för att inte bli sårade. För somliga kanske det känns superrimligt att inte förvänta sig ett skit, eller i detta fall skit, av folk de träffar. Men att sänka sina förväntningar är ingen garanti för att inte bli ledsen eller besviken. Genom att ta bort de mest grundläggande kraven på hur människor ska behandla oss säger vi indirekt till oss själva att vi får vad vi förtjänar. Att vi inte är värda bättre.
Dagen efter vaknar jag till tre obesvarade samtal och fyra sms som försöker förklara omständigheterna. Medan mina blygdläppar frös till is i söderort hade Tinder-idioten tydligen råkat däcka på sin soffa. När jag läser smsen tänker jag på hur sjukt det varit om jag haft samma inställning till det här som min kompis. Säg att den här personen mött upp mig som planerat – hur skulle jag då ha reagerat? Med glädje? Med tacksamhet? Nej tack.
Jag förväntar mig att folk ska behandla mig med respekt eftersom jag förtjänar det. Hur absurt det än låter.
Läs även: "Vill inte att Stoya ska ha blivit våldtagen av James Deen".
