Nora Strandberg visar sig vara motsägelsernas kvinna: Sportfåne med lysande musiksmak och gammal slagkämpe som tycker att pojkar borde gråta mer. Nöjesguidens egna Kain och Abel träffar Sveriges bäst klädda exboxare som levererar ordvitsen Arne Hegerfors skulle döda för.
Du blev ju utsedd av Café till Sveriges bäst klädda kvinna 2006. Kul!
På vilket sätt dekade du ner dig efter det?
–Jag vet inte ens om jag förtjänade det från början.
Det menar när du tramsar runt med “nördbrillor” och mittbena?
–Mina fantastiska Giorgio Armani från sextiotalet! Jag har till och med fått höra att jag ser ut som ugglan Helge i Från A till Ö. Men jag står för dem.
Vad är det stiligaste du har i garde-roben?
–En Helena Hörstedt-kjol.
Och det fulaste?
–Jag har ganska mycket som är fult. En morgonrock som man fick på ett hotell när jag var i Indien och jobbade, tror jag.
Vad gillar du för musik?
–Skitblandat. Jag är helt schizofren när det gäller musik, eller det ordet ska man egentligen inte använda så där…
Mongo då?
Jag vill inte begränsa mig till en genre…
Säg för fan inte “allätare”!
–Nej då, jag är väldigt väldigt kräsen när det gäller musik, men jag gillar jättemycket indiepop och gammal punk samtidigt som jag egentligen är hiphoptjej från början. Och så är jag förtjust i fransk och tysk electro.
Hur var det då att leva med en fotbollsspelare (Niklas Kindvall) med din utmärkta musiksmak?
–Han har helt fantastisk musiksmak. Han var ju känd för att ha det, faktiskt. Mats Olsson skrev något om att i ett land där alla fotbollsspelare lyssnar på Dire Straits har Niclas någon slags koll.
Men det är nästan alltid arenarock det handlar om, man hör sällan om någon Pet Shop Boys-älskande fotbollssspelare.
–Det kanske är lite för bögigt.
Dj:ar du fortfarande?
–Usch, jag vågar inte ens ta ordet DJ i munnen, men det händer att jag spelar skivor ibland.
Det finns ett populärt klipp på Youtube där du intervjuar Elfsborgs tränare Magnus Haglund inför Elfsborg-AIK och säger “Nio poäng på nio matcher, varför har det inte gått bättre?” och han inte alls begriper att du pratar om föregående säsong. Många tyckte det var fantastiskt roligt, men vi förstod inte riktigt hur det kunde ge upphov till en sådan flabbfest… –“Kolla så dum bruden är, hahaha.”
Det handlade väl bara om att Haglund inte kunde koppla bakåt i tiden?
–Men det blev ju en komisk situation, det var helt fel läge för mig att ställa en sådan fråga.
Och det var inte för att du fick frågan levererad i öronsnäckan?
–Nej nej, vi hade pratat om det innan, att båda lagen var guldkandidater, men om man tittade lite bakåt så hade de egentligen ganska dåligt facit. Och då fick jag snilleblixten att ta upp det precis innan match, men då är de ju så himla fokuserade på matchen.
Visar inte det på idrottsfolks begränsade intellekt, att så fort de får en oväntad fråga blir de helt ställda?
–Nej, men det var verkligen en dålig fråga. Jag orkar inte prata mer om det där.
Har du gjort några andra rejäla blunders?
–Oftast är det bara roligt då när det händer, men jag hatar bloopers och sådant, jag tycker att det är töntigt. Men det var någon gång som jag skulle gå utanför en kyrka när jag jobbade med När och fjärran och så trillade jag ner för trappan. Det är ju ganska kul kanske.
Och inte så kul när det återberättas – Sant.
När får vi se dig i Lilla Sport-spegeln?
–Det är nog ett program som jag inte alls har funderat på om jag skulle vilja jobba med. Jag har ju barn själv, och det är klart att det är roligt att göra sport förståeligt för små människor…
Och barn…
Lilla sportspegeln måste vara ett av de märkligare barnprogrammen genom tiderna. Programledarna är så bisarrt stela i sina fula XL-tishor och så kommer det någon cyklande — i studion!!! Helt galet!
–Ja, och så minns jag det som att det var väldigt prestationsbaserat, när det var barntävling fick man sitta och känna sig dum för att man inte visste vem som gjorde mål i bandyfinalen i vintras.
Mats Olsson reagerade på att du hävdat att män aldrig gråter. Vad har du varit med för män egentligen?
–Det var en lång diskussion där jag sa att män, och kanske framför allt unga män, skulle må bra av att ha en axel att luta sig mot lite oftare. Jag har upplevt det, att män håller inne med de känslorna.
Men det var roligt att Mats Olsson för att bevisa motsatsen listade de åtta tillfällen i livet då han faktiskt gråtit. Det blev lite knasigt då.
–Det har du faktiskt rätt i.
Men skulle du kunna leva ihop med någon som hade noll sportintresse?
–Ja, men gud ja. Är det kärlek så är det kärlek.
Fram med violinerna.
När slogs du senast? När du tog SM-silver i boxning för tio år sedan?
–Jag blev väldigt arg när det var en som var väldigt störig mot min syrra en sen kväll i en 7 Eleven-butik, men det blev aldrig riktigt slagsmål. Men det finns där någonstans, det vill ut.
Men visst är väl proffsboxning inget annat än legaliserad misshandel? Eller delar du Paolo Robertos inställning?
–Det är ju helt osant, det är en otroligt klassisk sport. Den är raffinerad på så många sätt. Det är en sjukt härlig sport.
Tv-program med Paolo Roberto som programledare då? Det är väl legaliserad misshandel om något — av hela svenska folket.
–Jag fattar ingenting. Jag gillar Paolo.
Du jobbar ju med Arne Hegerfors. Han fick en gång sätta betyg på några ordvitsar och gav “Vad tjänar man på att jobba i kryddbutik? Trettio kronor i timjan!” högsta betyg…. Är dålig humor ett genomgående drag bland sportjournalister?
–Jag gillar faktiskt just kryddvitsar!
Finns det fler?
–Vilken krydda är dörrvakt?
Beats me.
–Kumm in!
Varför är Idrottsgalan världens tråkigaste Tv-gala, endast slaget i tråkighet av Världens humor-kväll?
–Jag tror att svenska galor är ganska tråkiga generellt, så det är lite taskigt att klanka ner enbart på idrottsgalan.
Men allvarligt, är det verkligen så att det roligaste en idrottman kan komma på är att bädda säck?
–Nej, det är inte sant! Vad är det för fördomar?
Säg vilka fördomar som finns om idrottsmän som stämmer, så släpper vi det sedan.
–När det gäller lagidrottare så finns det en fördom som stämmer ganska bra, och det är att de är så vana att göra allting i grupp och bli styrda överallt, så individella saker som folk tycker är självklara som att hitta från punkt A till B… då kan de bli lite “Oj, vadå? Jag? Själv?”. Det är ju lite av en skock får som vallas.
