Foto: Kjell B Persson
Ingen annan svensk förkroppsligar kultur som Eva Beckman. Döskalle & Mästerligt dök oannonserat upp i SVT-huset för ett förhör om vilken intellektuell litteratur som pryder hennes dasshylla.
Så, Eva, skäms du inte när Axess har tagit över hjärnfanan medan du manglar småungar som inte ens kan laga tacos?
–Hjärnfanan? Eh, jag är inte säker på att jag begriper frågan. Vi har väldigt många kulturprogram i SVT och jag kan inte komma på ett enda som handlar om tacosmulande ungdomar. Jag tycker att SVT håller balansen mellan det bredare och smalare utbudet på ett bra sätt.
Kan ni sluta att tro att ni måste vara med i svängen någon himla gång?
–För Guds skull, sätt på tvåan en lördagskväll och titta på Veckans föreställning mellan 19 och 22 om ni vill ha en finkulturchock som motvikt till Ung och bortskämd.
Ditt hår, Eva. Vilket av ditt och Jessika Gedins är störst?
–Jessika Gedins hår är tre gånger så stort. Det är både längre och större, det vore roligt att väga det någon gång. Men Jessika vinner nog där, jag är ledsen.
Du var med i Beckman, Can och så den där man glömmer. Var det inte pinigt att Mustafa Can öppnade varje samtal med ”när man googlar dig”...
–Haha, Mustafa. Man kan väl också säga att det var ganska ärligt eftersom det ju är så de flesta journalister jobbar. Men själv hade jag kanske undvikit just den formuleringen.
Vem är MER kultur än Eva Beckman?
–Oj, undantaget Svenska Akademien då? Det kan väl inte finnas någon. Herregud.
Har du en hemlig last?
–Röker och snusar, men det är inte hemligt. Jag porrsurfar inte. Nej, inget som är hemligt. Men laster? Det är väl sånt man gör i smyg. Jag är en fruktansvärt transparent människa. What you see is what you get.
Vi tror att du inte läser ointellektuella saker ens på toa. Nå? Vad pryder dasshyllan?
–Jag har ingen hylla på dass. Jag tycker att det verkar oerhört snuskigt att läsa på dass. Och dessutom har ni fel. Jag läser nästan allting för att det ingår i mitt jobb, även ganska mycket som folk skulle definiera som skräp. Underhållningslitteraturen ingår också i mitt bevakningsområde och också den kan vara dålig eller bra.
Team Ranelid eller Team Englund?
–Åh, Gud vad jag skrattade åt den där famösa replikväxlingen! Det var en av årets roligaste dagar. Jag beundrar Peter Englund men man måste säga att han gjorde ett rejält klavertramp där. Och jag ömmar alltid för Björn Ranelid för att han faktiskt är precis lika oskuldsfull som han verkar. Så just i det här fallet är nog Peter Englund skurken. Det var 2011 års läsning hursomhelst.
Ärligt nu. Vad tycker du om Peter Settman?
–Tja, vad ska jag säga. Peter Settman chockade mig när han var gäst i Babel en gång. Han visade en sida som jag ärligt talat aldrig sett under den guldfärgade kalufsen. Han höll ett brinnande tal för finkulturens rätt att vara både smal och skattefinansierad. Så Settman är en överraskningarnas man.
Hur lång är du egentligen?
– Jag är 1,88 meter.
Du ser så slät ut i ansiktet – har du fallit för skönhetsindustrin och lagt dig under kniven?
–Absolut inte. Då är man slutgiltigt besegrad. Nej verkligen inte, men tack det glädjer mig otroligt att ni tycker det.
När blev du av med oskulden?
–I Smögen när jag var 15 år gammal. Det är sant. Jag hade bestämt mig för att det skulle ske och det var min första kväll på min första semester utan mina föräldrar. Det gick bra, före tolvslaget till och med. Jag har sällan varit så målmedveten och då är jag ändå en väldigt målmedveten person.
Vi har inte betalat tv-avgiften.
–Jag tycker att det är ett slafsigt beteende. Även om ni mot all förmodan aldrig tittar på SVT kanske ni ändå tycker att det är viktigt att Public Service fortsätter finnas som en motvikt till de kommersiella kanalerna. Detta säger jag mycket strängt nu. Det är som att planka på tunnelbanan, man vill åka men inte betala för det. Och vi vill ha kollektivtrafik och vi vill ha Public Service.
Du beskriver dig själv som en asocial person, men du har ett väldigt socialt jobb. Hur går det ihop?
–Jag är helt översocial på jobbet och har kontakt med fruktansvärt mycket människor, så jag gör allt för att undvika folk när jag är ledig. Det är ett asocialt beteende som jag förmodligen borde söka hjälp för. Jag trasslar mig ur alla normala sociala aktiviteter som sker efter klockan 19 på kvällen. Haha, det är en överlevnadsstrategi för jag är ju jättesocialt lagd egentligen. Men jag är ju inte helt rudis, jag går ju inte och pratar för mig själv på gatorna.
Du bor på söder. Känns det som ett måste i kulturbranschen?
–Nej, det gör det inte. Men däremot noterade jag i somras när jag skulle fixa ett nytt pass och ropade ut över redaktionen; ”Hörni, hur fan kommer man till Kungsholmen?” och det var ingen som visste. Och det var en ganska stor redaktion. Det säger ju en del.
Vilket är ditt favoritprogram?
–Nu låter jag så pompös om jag väljer något av våra egna program så det gör jag inte. Hela uttagningsrundan till Idol, måste jag säga, den har så fruktansvärt mycket känslor så det missar jag aldrig. Sedan är det väldigt tröttsamt att säga Mad Men, men just nu är det en favorit.
Färgar du dina ögonbryn?
–Nej, men jag fyller i dem. Däremot om ni tittar lite här så har jag förlängt dem lite, men jag färgar inte. Jag färgar dock mitt hår numera för att det var för tidigt att bli en silvertant.
Hur stor löneförhöjning har du fått sedan Rebecca & Fiona blev en succé?
–Inte en spänn och det tycker jag faktiskt är en stor skandal. Jag får prata med Eva Hamilton om detta. Jag ska ta upp det i min nästa löneförhandling. Jag är förövrigt en usel förhandlare, en stor mes i alla fall när det kommer till mig själv. Så tack för tipset.
Vilken kommande serie eller program är du mest stolt över?
–Nu har ju precis Rebecca & Fiona slutat gå, men det programmet är jag jättestolt över att vi har gjort. Så jävla dryga och man bara älskar dem hela vägen. Sedan har vi den här serien med Hanna Hellquist (Jakten på lyckan, reds.anm.) som har dragit igång.
Vad är det sämsta med ditt jobb?
–Det här kan jag svara på så många olika sätt. Men kanske att jag har ett sånt överskott av idéer till nya program som jag skulle vilja göra och så finns det en tablå som man måste förhålla sig till. Det kan vara smärtsamt.
Tänkte bli vän med dig på Facebook, men hittade dig inte. Anses Facebook för tramsigt för din image?
–Nej, verkligen inte. Det är nog mer ett led i mitt asociala beteende. Hjälp, då måste jag hålla på att umgås med folk på Facebook också, vilken mardröm.
Eva Beckman är kulturchef på SVT.
