Döskalle & Mästerligt möter David Hellenius

Döskalle och Mästerligt beslutar sig för att äntligen dra David Hellenius inför skranket.Döskalle och Mästerligt beslutar sig för att äntligen dra David Hellenius inför skranket. I åratal har han hånat och kränkt de mindre begåvade med sina ”imitationer”. Med en änglalik min i sitt gossansikte har han kommit undan med att sätta på sig peruk, skjuta ut hakan och kalla det för ”humor”. Allt medan hans fru hånglar upp Mikael Persbrandt på bästa sändningstid…

  Kom igen — bjucka på en riktigt politiskt inkorrekt vits!
    — Shit vad svårt. En vits, nej jag kommer inte på någon. 


  Du verkar så sjukt sympatisk i tv, är du alltid lika go och glad?
    — Nej, men det är jag faktiskt inte. Jag tar ut mycket i trafiken och mot otrevliga personer i mataffären.

  Hur många av Mia Törnbloms läror lever ni efter hemma?
    — En hel del, jag har ju träffat henne, hon går verkligen in för sin grej. Nej, men hemma är det inte så mycket av det alls.

  Artist & Eventbolaget presenterar dig såhär: “David Hellenius   personifierar ordet TV-profil!” Hur känns det?
    — Ja, jag såg det faktiskt häromdagen, det känns väl sådär, det kan jag hålla med om. Jag tänkte ”oj det här måste jag säga till om” när jag såg det. Det känns dammigt och lite väl hurtigt.

  Tack gode Gud blev ju rätt sågat, även av gäster i programmet. Hur  tröstar du dig när folk är elaka?
    — Jag har inte behövt trösta mig sådär på riktigt faktiskt. Jag blir inte ledsen på det sättet.

  Magnus Betnér sågade ju programmet rätt hårt.
    — Jag har inte läst vad han har skrivit, men jag kan hålla med honom om att det programmet inte var något bra program.

  På ZTV hade du ett program, Ventil,  där du brukade härma Tilde de Paula. Det var fantastiskt!


  Vad gick fel? Stadskampen liksom...
    — Stadskampen var också ett fruktansvärt program tycker jag. Jag tror att vi hade förhoppningen att ”kanske kan man göra bred familjeunderhållning på ett nytt och bra sätt”. Men jag tycker inte att vi lyckades överhuvudtaget. Jag lärde mig däremot att stå jättelänge i tv utan att ha någonting att säga.

  Du har gjort många av de riktigt stora direktsända programmen. Är  du narcissist eller vad är det för drift som får dig att ställa upp om och om igen?
    — Har man gjort Stadskampen, då känner man att det inte är någon idé och vara nervös. Nervositeten har försvunnit, man blir liksom avtrubbad. Det är väl det som är tricket.

  Agneta Sjödin verkade vantrivas väldigt i Let’s dance, vad gjorde du mot henne?
    — Nja, vi var nog kompisar tror jag. Men hon hade nog tröttnat lite på hela tv-grejen, hon var trött på jobbet, vilket var det hon sa till tidningarna också.
 
  Det finns inte mycket i kvällstidningarna om ditt privatliv. Vad har du som ingen annan på TV4 har?
    — Folk får gärna prata ut i media, men jag skulle känna mig generad. Jag skulle hellre slå mig själv i huvudet med en hammare än att tala ut om gamla förhållanden.

  Vem är roligast, du eller Peter?     
    — Jaa, vi är roliga på olika sätt.


  Vi tycker att du är roligast!
    — Han skulle säga upp bekantskapen om jag svarade mig själv. Men vi är olika roliga olika dagar.

  Jag minns ”roliga timmen” som veckans lågvattenmärke i skolan. Hur tänkte ni när ni flyttade in formatet till TV4?
    — Med Hey Baberiba? Det där är roligt för å ena sidan finns det de som tycker att allt vi gör är genialiskt och att allt är roligt. Och så finns det vissa som tycker att ”vaffan är det frågan om, roliga timmen?” Jag kan tycka att när vi misslyckas, då blir det roliga timmen. Har man för bråttom blir det verkligen skolcabaret i aulan. Men med både Hey baberiba och Fredag hela veckan är det ju så, vi kastar oss ut varje vecka!

  Hur ärlig var du när Peter frågade vad du tyckte om Situation Magnusson?
    — Hahaha, helt ärligt så jag hade inspelning på onsdagar med Tack gode Gud så jag har inte sett det där. Jag har bett om en DVD. Jag har sett några klipp bara. Helt ärligt.

  Var ser vi er om femton år?
    — Hmm, jag hoppas verkligen att vi lagt perukerna på hyllan.


  Folkkär svärmorsdröm, hur lyckas du upprätthålla din fasad?
    — Jag kan också tycka massa saker, bli förbannad och så. Men uppgörelser i media är inte min grej.

  Kändes det skönt när Luuk lämnade TV4?
    — Näää, vi har nog inte riktigt varit konkurrenter på det sättet. Det finns så många program på TV4, det finns för många.

  Men allvarligt, finns det någon sida av dig själv som du inte är så stolt över?
    — Ja, det är nog humörsvängningarna. Jag har också en hög tröskel för att bli arg på mina nära och kära, en alltför hög tröskel. Folk måste vara riktigt elaka för att jag ska bli förbannad. Jag är också dålig på att vara nöjd med det jag har gjort.

  Vilken humor är roligast? Kiss eller bajs?
    — Helt klart bajs, det är känsligare.


  Hur känns det att vara del av det lite svennigare Fredrik och Filip?
    — Det känns nog ganska bra, jag tror jag har valt det. Det är nog min grej, jag skulle aldrig kunna vara Fredrik och Filip. Men när jag tittar på tv tittar jag ofta på deras grejer.

  När och var i din karriär vill du att vi slår dig på käften för att du ska förstå att du är helt fel ute?
    — Det skulle vara Nyhetsmorgon, men det vågar jag inte säga. Plötsligt kanske man sitter där?

  På M/S Amorellas ”Humorkryss” till Mariehamn tillsammans med Özz Nôjen och Johannes Brost?
    — Ja haha, men jag tror nog ändå att när jag sitter i Nyhetsmorgon, när jag tror att jag kan göra Nyhetsmorgon bra, då... Eller, nej, det är nog om jag har peruk och härmas om tio år.

  Vem är roligast i Sverige?
    — Jag har ju valt att jobba med Christine [Meltzer] och Peter [Magnusson]. Jag tycker ju att de är roligast i Sverige, såklart. Men annars, idag, i nuläget, den här veckan är det Peter Settman. Han var grym på Idrottsgalan. Det är kul när folk inte förbereder sig så mycket.

  Vilka är jobbigast att ha att göra med: amatörerna i Idol eller
dansamatörerna i Let’s dance?
    — När vi gjorde Idol var de medverkande så unga, så det var svårt att prata med dem, de var blyga. Darin var ju bara sjutton år.

  När Kjell Häglund skriver: ”Kanske kunde Dagens Nyheter ha haft med kungafamiljen som exempel när de körde en artikelserie om utvecklingsstörda föräldrar med normalbegåvade barn” är han ju så mycket vassare än ni någonsin kommer att vara i er mögiga rojalistkritik.
    — Jo, men det där är ett missförstånd. Vi sysslar inte med kritik. Ville vi det skulle vi bete oss som Janne Josefsson istället.