De två golfande meningsmotståndarna.

"Det här är större än partipolitik" – Navid Modiri om golfrundan med Jimmie Åkesson

16:33 12 Jun 2014

Söndagen den 15 december, 2013, vann artisten Navid Modiri en auktion för 47 600 kronor i SR:s Musikhjälpen. Vinsten? En golfrunda med Sverigedemokraternas partiledare, Jimmie Åkesson.

För denna diskutabla vinst har Modiri fått motta både beröm och anklagelser om att gynna SD, och på kuppen lyckats bli någon sorts poster boy för det eviga god ton-argumentet. Ett halvår senare, närmare bestämt i måndags, var det slutligen dags för de två att spela golf i Sölvesborg. Vi nådde Navid Modiri efteråt för att få veta mer om hans tankar innan mötet, vad de pratade om, och vem som vann rundan.

Hur var känslan inför mötet?
– Jag kände mig otroligt utmanad. Själva budgivningen gick så snabbt och jag agerade på magkänsla. I efterhand insåg jag hur komplex den här frågan var. Det var svårt att tänka på andra saker eftersom jag jag behövde förbereda mig mentalt. Det var som att jag var rädd för att bli smittad av något. Det fanns också en hel del konflikter i mig. Och tvivel. Jag hade en del vänner som inte trodde på tillvägagångsättet, även om de backade upp mig som person. De trodde och tror kanske fortfarande att golfrundan skulle kunna göra mer ont än gott. Jag tror inte heller att det är riskfritt. Det jag vet är att stänga ute människor eller kalla dem korkade för att de röstar på ett visst parti skapar ännu mer utanförskap och främlingskap. Ur främlingskap föds mer hat och fientlighet och det känns tydligt som att vi har nog av det.

Hade du förberett dig på något sätt?
– Jag pratade med väldigt många kloka personer – både de som stöttade mig och de som ifrågasatte mig. Jag behövde kunna se det ur olika perspektiv och vända och vrida på mina tankar.

Hade det satts upp några villkor?
– Villkoren var att både samtalet och golfrundan genomfördes på ett respektfullt och civiliserat sätt och att vi meddelade media att de fick hålla sig undan lite så att de inte störde samtalet. Vi bad dem också att inte ta upp närljud under golfrundan och lunchen.

Vad ville du få ut av er golfrunda?
– Jag såg positiva effekter redan innan. För det första så lyckades vi – jag och 130 personer till – dra in nästan 50 000 som gick till Musikhjälpens arbete för att stötta utsatta kvinnor. Efter Musikhjälpen har människor mailat, kommenterat på mina texter och kommit fram på stan och berättat hur det här har inspirerat dem till att också prata med oliktänkande. Många har berättat att de känner sig mer hoppfulla.
Av själva golfrundan ville jag få ut ett givande samtal. Jag ville förstå, lära mig att se världen ur en annan människas perspektiv och ta reda på hur en av Sveriges just nu mest bespottade personer tänkte och kände. Det var lärorikt och jag tror att många av tankarna går att ta med i arbetet för att skapa det Sverige jag vill se.

Hur ser du på påståendena om att den här sortens samtal bara gynnar SD?
– Jag förstår det resonemanget samtidigt som jag inte tror att det här bara handlar om SD. Det är större än partipolitik. Det kommer komma andra partier framöver, det kommer dyka upp människor som provocerar oss. Oliktänkande, missnöjespartier, ledare som vill sprida en annan sorts värderingar. Därför behöver vi tänka på den stora bilden, tänka längre fram. Jag vill bidra till ett närmare Sverige, ett land där människor pratar med varandra och vågar ta konflikter på ett tidigare stadie så att missnöjet inte behöver gro och mögla. Jag ser det som vårt gemensamma ansvar och inget som vi kan lämna helt åt politikerna att lösa. Sveriges framtid börjar med att du och jag tar vårt ansvar, pratar med varandra och utifrån våra olikheter bygger ett land som funkar för alla.

Hur var den första stunden, när ni träffades?
– Det var lite stelt i början eftersom det var så mycket folk med. Journalister, personal, säkerhetsvakter från Säpo, caddies och ett SD-fan som hade kört hela vägen från Malmö för att heja på Jimmie. Han gick bredvid, applåderade och gav mig då och då ett råd om hur jag skulle spela. Första stunden pratade vi om lite olika ämnen, mest om politik, främlingskap och flykt.

Vad fokuserade du på att prata om?
– Jag ville prata om en massa olika saker samtidigt som jag ville låta nyfikenhet och öppenhet styra. Jag ställde en hel del frågor och det pendlade mellan det politiska och personliga planet. Det jag hela tiden försökte göra var att ställa grävande följdfrågor så att jag kom under ytan och förbi det automatiska politikersvaret. Jag märkte att ju längre tid det gick desto mer avslappnade blev vi båda. Jag tror att båda märkte att det fanns respekt mellan oss, och att även om vi var otroligt oense om mycket blev det aldrig aggressivt.

Vad gjorde det för samtalet att ni samtidigt skulle spela golf? Vem vann?
– Det gjorde att samtalet avbröts och under själva golfrundan aldrig hann bli särskilt djupt. Efter rundan så satte vi oss och åt lunch och då satt de andra vid ett bord och jag och Jimmie vid ett eget bord. Det gjorde att vi hade ett annat typ av samtal: djupare, långsammare och med mer höjd. Jag vet faktiskt inte vem som vann. Efter ett tag slutade vi föra poäng.  Det var inte heller golfen som var mitt fokus. Jag var där för att samtala.

Kunde ni enas på några punkter?
– Vi enas tydligt kring punkten att vi behöver fler samtal som inte handlar om att debattera utan om att lyssna och dela med sig. Det var tydligt att både önskade sig fler dialoger och samtalsforum där människor kunde ha olika åsikter utan att behöva landa i ett rätt eller fel. Vi enades också om att vi båda kämpade för att skapa ett bättre land men att vi hade extremt olika strategier för att få det att hända. Jag trodde till exempel på mångfald som en styrka. Det gjorde inte han.

Vad var mest överraskande med mötet?
– Jag trodde att det skulle vara svårare att få till ett bra samtal. Att hitta en avslappnad ton och kunna möta människan. Men det gick relativt enkelt och vi hade en hel del att prata om.

Hur känner du nu efteråt? Blev det som du föreställt dig?
– Jag var helt säker på att jag skulle känna mig tom, ledsen och hopplös efteråt, men det känns tvärtom. Det blir tydligt för mig att det här har varit avgörande för mig och för hur jag ser på människor. Det är så lätt att skapa en bild av världen där några är goda och andra är onda. Att några är smarta och andra är dumma. Sanningen är mycket mer komplex. Världen är inte som i en Disneyfilm där allt blir bra när den onda häxan dör. Det finns inga onda häxor.
Nu i efterhand känner jag mig hoppfull eftersom jag kände så tydligt att personen som satt framför mig inte gjorde det han gjorde baserat på hat. Vi hade otroligt olika sätt att se på världen och ändå kunde vi mötas på en golfrunda och över en lunch. Om det mötet är möjligt så möjliggör det för så många fler möten. Fler samtal som för människor närmre. Fler möten som gör att vi inte är så mycket främlingar för varandra längre. Och det är precis vad jag önskar.

För mer om vem Navid Modiri är, se hit.

Stad: 
Kategori: 

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!