De kallar oss detektiver

Vi har satt Sveriges privatspanarbransch under lupp.

Då och då seglar den heliga graal av yrken upp i ens medvetande. Ibland i skepnaden av en illa dold affärsidé hos en riksdagsledamot, för det mesta i form av en lågt budgeterad brittisk kriminalserie. Enligt yrkeskollen.se arbetar 5 100 personer i Sverige som privatdetektiver och antalet träffar när man söker på detektivbyråer i Sverige vittnar om att det här en sysselsättning som i allra högsta grad existerar utanför Agatha Christie-romaner. Vilka är då personerna som arbetar som detektiver i Sverige, hur hamnade de där och vad krävs? Nöjesguiden har gjort detektivarbetet åt dig.

Han har yrket i blodet

Emilio Musso föddes i princip med förstoringsglaset i handen. Hans pappa jobbade som detektiv i Spanien och när Emilio var liten fick han ofta lyssna till berättelser från pappas arbetspass. Efter att först ha jobbat som väktare och flygplats- och butikskontrollant valde Emilo att gå i sin pappas fotspår och utbildade sig till privatdetektiv i Spanien. 
– I Spanien utbildar du dig fyra år på universitetet, du läser kriminologi och en privatdetektivutbildning samtidigt. Så du får diplom och hela den grejen, förklarar han. 

I Sverige finns ingen officiell utbildning till privatdetektiv och det krävs heller ingen licens för att arbeta med yrket, något som Emilio dock önskat.
– Jag hade velat begränsa det med någon form av licens, som väktaryrket. Och att det görs någon form av bakgrundskontroll. Är det fel människor som jobbar med det här kan det bli fel, säger han.

Sedan tre år tillbaka driver han Musso Detektivbyrå i Stockholm och han har även agenter i Göteborg. Byrån riktar sig till både företag och privatpersoner och uppdragens omfattning och typ varierar. På frågan om vad som är ett klassiskt uppdrag för hans byrå svarar han tveklöst: 
– Kontroller av sjukskrivningar. Personer som åker på resor, är med kompisar eller ute och festar när de är sjukskrivna. Då följer vi efter, ser vad de gör och rapporterar till företaget. Vi erbjuder även bakgrundskontroller på anställda. 

Ni spanar alltså på folk?

– Vi kör mycket OSINT, open source intelligence. Det innebär att vi kollar av sociala medier,  internet, allt som finns på den personen. Tillvägagångssättet är olika beroende på vad kunden efterfrågar. Till exempel har CSN ett avtal med Pinkerton (amerikansk privatägd detektivfirma i USA, red anm.), deras uppdrag är då att hitta personer som försöker undkomma sina studieskulder utomlands. Så CSN skickar ut privatdetektiver för att hitta var de här personerna bor, så att de kan skicka skuldebreven dit. 

Hur ser en typisk dag ut? 

– På senare tid är jag inte ute så mycket på fältet utan sitter mest på kontoret och svarar på samtal och mail. Får vi in ett uppdrag skickar vi en eller två agenter på det, hur lång tid det tar att slutföra varierar, men två till fyra dagar är genomsnitt. Vissa uppdrag kräver mer tid, upp till två veckor, det blir dock rätt kostsamt för kunden. 

Vad kostar det att som privatperson anlita en detektiv? 
– Vi gör alltid en kortare förundersökning och lägger upp en plan. Det i sig kan ta mellan fem och trettio timmar. En otrohetsutredning exempelvis tar vanligtvis mellan 20 och 30 timmar. Om vi planerar rätt från början slipper vi extra arbete och det blir billigare för kunden. 

Och vad betalar jag för det? 
– Vårt standardarvode är 1 200 kronor i timmen per agent. Sen har vi olika paketpriser, vi ger exempelvis rabatt på uppdrag som överstiger 50 timmar. Det blir väl ungefär 40 000 kronor för 30 timmar. 

Cirka 25 procent av uppdragen som Emilios detektivbyrå får in är från privatpersoner. Ibland vill kunden ha hjälp att samla bevis i en vårdnadstvist eller söka efter en försvunnen anhörig, men en majoritet av uppdragen är otrohetsutredningar. 
– Om vi får konkreta bevis på att otroheten sker just där och då ringer vi kunden och informerar om det, den har då valet att möta sin partner på plats. Men det är inte ofta kunden vill det. De vill ha bevis så att de kan prata med sin partner vid ett lugnare tillfälle. 

Otrohet är ju inte olagligt. Finns det gränser när det kommer till spaning, där ert jobb riskerar att bli omoraliskt? 
– Nej, jag tycker inte att det är oetiskt. Ett förhållande är en stor investering. Det involverar pengar, hus och barn. Man vill ju veta sanningen, alla borde få veta vem deras partner egentligen är.

Vi har en polismyndighet som ska ta hand om brott. Vad fyller då privatdetektiver för funktion? 
– Problemet är att polisen har för lite resurser i Sverige. Om du ringer 114 14 står du i kö mellan tre och fem timmar. Kan man anlita en privatfirma för att utreda går processen snabbare för kunden, då är allt redan bevisat och man kan ta resten på en rättegång senare. 

Hur många agenter har din firma?
– Tre stycken heltidsanställda. Sen har vi många “behovare”, personer som jobbar för olika säkerhetsbolag och tar emot uppdrag från oss då och då. Det här är ett ganska nystartat företag, så vi får se i framtiden.

Jag är rätt bra på att stalka personer på internet.
– Ah, jag förstår.

Lite av en nätdetektiv. 
– I Sverige är det väldigt lätt att hitta personer, det är bara att ringa Skatteverket så får du veta det mesta. Så den grejen är inte jättesvår att vara bra på.

Vilka egenskaper krävs för att bli en bra detektiv? 
– Jag jobbade som civil butikskontrollant ett tag och det gav mig bra erfarenheter. Man ser hur människor beter sig i publika miljöer och lär sig att följa efter personer obemärkt. Att ha jobbat inom polisen är inte alltid en fördel, men att ha jobbat på en spaningsenhet inom polisen är perfekt. En kille hos oss har jobbat för olika polismyndigheter i USA och han är duktig. Men så länge man är villig att lära sig funkar det. 

Hur skulle du själv beskriva ditt jobb? 
– Lite fritid. Haha. Man vet aldrig när ett uppdrag är slutfört. Ett jobb kan börja vid fem på morgonen och du vet aldrig riktigt när det slutar. Men i slutändan, för oss som jobbar med det här på heltid, är det här vår passion.

“Jag har suttit inlåst i en bil i 17 timmar”

“Gibbes” väg till detektivyrket gick via säkerhetsbranschen, inom vilken han jobbat nästan hela sitt liv. Han har bland annat arbetat som livvakt och med skyddsspaning. Idag driver han detektivbyrån Nordic Private Investigators som har sin bas i Stockholm. Byrån riktar sig främst till företag men tar även emot uppdrag från privatpersoner. I dagsläget har företaget inga fast anställda utan anlitar främst konsulter, även så kallade agenter.

Hur kommer det sig att du jobbar som privatdetektiv?
– Det började med att jag jobbade med säkerhet och personskydd. I samband med det kom det även in uppdrag där man skulle syssla med olika typer av spaning och utredningar. Så småningom fick jag mer ansvar och fick leda egna spaningsoperationer. Till slut startade jag eget.

Är detektiv något du utbildat dig till? 
– Jag har läst lite humaniorakurser på universitetet, så det har inte mycket med det här att göra. Men i detektivyrket är det viktigt att vara allmänbildad. Det är lite som att vara en grävande journalist med inslag av säkerhetstänk. Vår uppdragsgivare vill ha en viss typ av information och vårt uppdrag är att återge vad de vill veta så objektivt som möjligt. 

Förutom humaniorakurser på universitet har “Gibbe” gått olika väktarutbildningar, både svenska utbildningar som förs inom Rikspolisstyrelsen, men även utländska utbildningar. På hemsidan erbjuder “Gibbes” företag utredningar gällande sjukskrivningar, illojal konkurrens och varumärkesintrång. De utför även otrohetsutredningar, hjälp vid stalkning och bakgrundskontroller. Trots att namnet privatdetektiv nämns frekvent i informationen vill inte “Gibbe” ge sig själv en fast titel.
–  Det låter så tjusigt med olika titlar men jag brukar säga att det är innehållet som är det viktiga. Det är ungefär som att vara i en relation, är det så viktigt att bli kallad för pojkvän eller sambo? Eller är det att man har en bra relation? För mig är det innehållet som är det viktiga och att man har en viss mentalitet gentemot det uppdrag man har. Så titel, jag vet inte. Egenföretagare är en bra titel skulle jag säga.

Du vill alltså inte ge dig själv titeln privatdetektiv?
– Saken är såhär, att beroende på vem du möter och var du möter dem betyder namnen olika saker. Möter jag några från säkerhetsbranschen och jag kallar mig privatdetektiv så låter det lite.. nördigt och oseriöst, kanske. Men säger jag att jag sysslar med säkerhetskonsultation och utredningar till gemene svensk blir de ställda, säger jag istället privatdetektiv vet de exakt vad det är för saker jag kan göra. Av den anledningen brukar jag inte vilja sätta någon titel på mig själv. Båda titlarna gör exakt samma saker. Det finns massor av tjusiga namn, men i princip är allting ett och samma. Kärt barn har många namn.  

“Det är jättelätt att följa efter en person, det är svårare att inte bli sedd av personen och det svåraste är att inte bli sedd av tredje part”

Vad är det för tjänster dina kunder ringer om? 

– Det kan vara allt från illojal konkurrens, varumärkesintrång och otrohetsutredningar till föräldrar som är oroliga för sina barn och vill veta mer om deras partners. Ibland är det arbetsgivare som vill kollar upp arbetstagare som sjukanmäler sig ofta. Det kan också vara försäkringsbolag som anlitar oss för att undersöka om en person verkligen har de skador den fått utbetalt för. 

Hur ser en typisk dag på jobbet ut?
– December och januari är precis som för många andra branscher helt döda. Då är en typisk dag att man sitter och tittar på telefonen och undrar när den ska ringa. Sen går det två månader och man har börjat planera för hur företaget kommer gå i konkurs, sen plötsligt en dag ringer 17 kunder på en och samma dag. Så svaret är att det är väldigt olika. En typisk dag kan också vara att jag sitter och pratar med våra underkonsulter, köper in tjänster och produkter som ska levereras till kunder. Eller att jag ger rådgivning. Man är lite spindeln i nätet. 

Är du ute på fält och jobbar också?
– Absolut. När det är lågsäsong passar man istället på att träna några av operatörerna, då kanske vi går ut på stan och övar på att följa efter folk. Hur galet det än låter. Det är viktigt att hålla igång våra färdigheter. Då kanske vi tar följe på en person och försöker dokumentera så mycket som möjligt av det den gör. Det är jättelätt att följa efter en person, det är svårare att inte bli sedd av personen och det svåraste är att inte bli sedd av tredje part. Det är det som är själva hantverket när det gäller fysisk spaning.

Kan det någon gång vara oetiskt att spana, hur förhåller du dig till det? 
– Vi har etiska regler som vi följer. Om vi exempelvis misstänker att främmande makt står bakom eller vi blir ombedda att ta reda på om en person är religiös eller vad den har för politisk åsikt. Vi står inte bakom att åsiktsregistrera människor, eller undersöker vad någon har för läggning. Samma gäller skyddade uppgifter. Det är inte etiskt okej att söka upp en person med skyddad identitet eller som fått skyddat boende. Vi har en hög sekretess, men om någon har använt våra tjänster för att bedriva en kriminell verksamhet kommer vi vara öppna mot myndigheter och berätta från start till punkt vad som efterfrågats. Det här är vi noga att informera kunderna om. 

Vad är det för typ av information ni ändå är okej med att ge till kund? 
– Vi kan exempelvis kolla upp ett barns umgängeskrets åt en förälder. Ofta vill de veta om barnet umgås i konstiga kretsar, om vi ser droganvändning eller annat ohälsosamt leverne som att den spelar bort pengar eller dricker mycket. Det är ofta sånt föräldrar är oroliga för och den typen av information lämnar vi ut. Jag tror man har en inre kompass. Där är det bra om man som jag har läst humanioraämnen, då får man ju tänka kring den här typen av saker. Vad som är uppbyggande för ett samhälle och vad som inte är uppbyggande för ett samhälle. 

Hur noga är ni med att kolla upp det bakomliggande motivet hos en kund?
– Vi gör en bakgrundsundersökning på kunder vilket vi meddelar dem om. Märker vi att du har stalkingdomar eller har fått besöksförbud, då är det inte läge för oss att kartlägga personen du vill att vi ska kartlägga. Men oftast drar de sig ur innan.

Vem är det som anlitar en privatdetektiv? 
– Hårddraget är det ofta oroliga föräldrar, eller en släkting. Man är kanske orolig för en person som hamnat snett och vill veta hur den mår, eller vilka den umgås med. Sen är det de som misstänker att de blir bedragna, det vill säga otrohetsutredningar. Och sen har vi en typ som ringer och har rätt livlig fantasi. 

Hur vet jag om det är en seriös aktör jag har att göra med?
– Seriositet ligger i att inte bara sälja det som är det dyraste, snabbaste och bästa utan att visa att man har kundens intresse i fokus. Kan man visa det är man seriös. Sen finns det säkert folk som inte skyr att bedriva olagligheter och så finns det de som inte gör saker på grund av etiska skäl, trots att det juridiskt är lagligt. Det är bra att kolla bakgrunden. För många är det här yrket en pojkdröm men de har inte rätt typ av erfarenhet. 

Var det här en pojkdröm för dig?  
– Detektiv, nej. Definitivt inte. Livvakt, ja. Det var en tonårsdröm och det var där jag började. Det visade sig att den glamorösa bilden av yrket jag hade som ung inte stämde. Det är en stor skillnad. Men om man är en person som drivs av att göra saker som är svåra kommer man att tycka det är kul. 

Kan du ge ett exempel på vad som är svårt? 
– Ibland är det svårt att bara kunna sitta still och vänta. Mitt längsta arbetspass var 36 timmar och den längsta tiden jag suttit inlåst i en bil är 17 timmar. Att kunna hålla den mentala närvaron under så lång tid och dessutom veta att man under de här timmarna inte kan gå på toa. Jag äter och dricker tillräckligt så att jag inte behöver utföra kroppsliga behov under de här timmarna, det är en utmaning. Någon kanske tycker jag är knäpp i huvudet, för mig är det roligt. För vissa är att springa ett maraton utmanande, jag tycker det är minst lika utmanande att inte fippla på mobilen utan bara vara fokuserad på ditt objekt. 

Vad krävs för egenskaper för att bli en bra detektiv?
– Att man inte har stirriga ögon. Att man inte är jättehypad utan kan ha is i magen. Det är en bra egenskap. Man kan aldrig göra ett perfekt jobb, utan det händer saker hela tiden. Men det krävs en vilja att lära sig av sina misstag och att vara ödmjuk inför att personer med mindre erfarenhet kan ha en bra idé. Att ha inställningen att man hela tiden vill förbättras. 

FAKTA - detektiv som yrke

Enligt sajten framtid.se ställs det inte några formella krav på en privatdetektiv i Sverige, men det kan vara fördelaktigt att ha exempelvis en polisutbildning. Yrkesgruppen är tämligen liten och majoriteten av de verksamma detektiverna är egenföretagare.

Den genomsnittliga bruttolönen ligger efter en sammanvägning av olika källor, däribland SCB, på 27 400 kronor.