När pratade du sist med någon? Ditt omedelbara svar blir kanske att du just nu svarade en vän på Whatsapp för att tala om att du lämnat en kommentar på samma väns Facebook-inlägg. Men är detta att prata och vara social? Det kan vara intressant att beakta att social kompetens och att vara social inte nödvändigtvis är samma sak.
Det som vi uppfattade som ett socialt beteende förra århundradet kanske inte längre är lika gångbart. Men människor är ju fortsatt människor och det finns saker som våra hjärnor behöver för att må bra.
Sociala medier kräver att vi är på
I vardagen är det inte alltid så att vi har lust att umgås med andra. Då du kommer hem till en bostad med fler familjemedlemmar kan du behöva en stund för dig själv. Under helger i stora sällskap är det också skönt att kunna dra sig tillbaka. Du vill kanske spela online en stund eller bara vila innan du tar del av familjemedlemmarnas dag. Det är ett normalt socialt beteende.
Vi skulle kunna säga att det är socialt att inte hela tiden vilja umgås. Men när vi ser på beteendet i sociala medier ser det inte riktigt ut på samma sätt. Du kan givetvis använda dina sociala konton på ett sätt som passar dig. Men gör du det?
Om du upplever att du måste svara på kommentarer direkt eller hela tiden hålla koll på om det har blivit fler likes kan det inte beskrivas som normalt socialt beteende. Betänk att du hade betett dig på samma sätt hemma eller bland vännerna. Att hela tiden fråga de omkring dig om de gillade det du sade skulle verka lite konstigt.
Sociala mediers utformning kräver att vi är på hela tiden. Inte för att andra som du kommunicerar online med ser det på detta vis. Det ligger i mediets natur att liksom suga all din uppmärksamhet och kraft. Du upplever att du måste kolla Facebook en gång till trots att du egentligen är jättetrött och behöver sova.
Jämför detta med att gå ner i köket och kolla om någon i familjen har sagt något nytt trots att du har borstat tänderna och redan sitter på sängen. Det kan ifrågasättas huruvida det här beteendet är socialt.
En ny form av kommunikation
Nu kan vi förstås säga att det är skillnad på att vara social virtuellt och i verkliga livet. Så är det säkert. Det som fungerar på Facebook fungerar inte på din arbetsplats, fast de två världarna kombineras aktivt.
Ett känt skämt är det som går ut på att vänner runt ett bord skickar meddelanden till varandra för att kommunicera. En person skickar ett meddelande om att få saltet överräckt till den som sitter bredvid. Men idag är det här inte ett skämt. Folk skickar faktiskt meddelanden via sociala medier till varandra trots att de sitter i samma rum.
Det verkar inte särskilt socialt men kan kanske ändå anses vara det. En ny form av social samvaro som för äldre generationer ter sig märklig men som för yngre är helt självklar.
Vi blir kanske ledsna av sociala medier
Viktigare än hur sociala eller icke-sociala vi blir av de sociala medierna är kanske att se på hur vi mår av dem. Sissela Nutley är en svensk hjärnforskare som har sett närmre på sambandet mellan sociala medier och psykisk ohälsa bland unga.
Hennes studier har visat att den ökade tiden på skärmen kan ha ett samband med ökad utveckling av psykologiska problem hos unga som till exempel depression och ångest. Den sociala samvaron online skulle alltså kunna ha negativa effekter på ungas hälsa.
Sambandet tycks ha att göra med den tid som läggs på kommunikationen online. Med tanke på att det kan bli väldigt intensivt är det kanske inte så konstigt. På samma tid som du hade kunnat ha ett samtal med en person i verkligheten kan du föra flera olika samtal online.
I en vanlig situation hemma, i skolan eller på jobbet hade vi inte pratat så intensivt och om så många olika saker med så många olika människor. Det hade verkligen inte ansetts socialt utan snarare bisarrt. Och det kan ju tänkas vara så att våra hjärnor inte riktigt är byggda för den här typen av kommunikation och därmed reagerar med sjukdom.
Summering
Vi kan bli mindre sociala av sociala medier men vi måste inte bli det. Med en balans kan Facebook, Twitter och olika former av appar vara den tillgång som de är tänkta att vara. Men det gäller att hålla koll på användandet så att det inte går för långt med psykiska problem som följd.
