Behöver vi verkligen musikpoliser?

Daniel Frölander 10:53 23 Apr 2019

Har musikpolisens makt blivit för stor? Daniel Frölander har öppnat en förundersökning.

Den 26 februari möttes de dryga tre miljoner som dagligen surfar in på Aftonbladet av rubriken Polisen i Rinkeby: "Det har gått för långt”. I artikeln presenterades Christoffer Boman, biträdande lokalpolisområdeschef i Järva, som med anledning av ett urartat fikabrödssnatteri (två unga pojkar försökte stjäla fikabröd, blev påkomna och drog vapen) spelat in en video som blivit viral på Facebook. I videon berättar Christoffer att han tycker våldsyttringar och vapen blivit för normaliserade och att samhället måste agera. Vilket i sig säkerligen stämmer. Det som väckte min uppmärksamhet var Christoffers svar på frågan vad polisen ska göra för att bryta våldsspiralen.
– Långsiktigt är det stora samhälleliga förändringar, minskat utanförskap bland annat. Kortsiktigt är det vi behöver mer resurser men också hjälp från samhället, allt från skivbolag som släpper våldsglorifierande musik till familjemedlemmar som hör av sig om det finns ett vapen hemma, sa han.

Menar Christoffer att viss typ av musik kan ligga till grunden för de problem som han upplever i sitt arbete som lokalpolis i Järva? Att vissa skivbolag ska sluta ge ut musik? Att viss typ av musik ska förbjudas? Efter många om och men fick jag tag i Christoffer. Han tackade dock nej till att kommentera. Han sa att han för tillfället snittar fem medieförfrågningar per dag (YB_Södermalm stirrar sig gröna av avund på kändisskapet) och att han vet vad en debatt i medierna innebär. Inte helt nöjd med svaret så kontaktar jag Stockholmspolisens pressavdelning där jag undrar om de kan kommentera Christoffers uttalande.

– Polisen i region Stockholm kommer inte att generellt kommentera kopplingar mellan brottslighet och musik. Polisens ansvar är det brottsförebyggande och brottsutredande arbetet och generellt har vi i olika sammanhang lyft att alla delar måste ta sitt ansvar, säger personen som svarar.

Ännu en återvändsgränd. Det verkar finnas en rädsla kring frågan. Sanningen är att frågan är kontroversiell, det räcker med att titta på Storbritannien där ett fall från förra sommaren fått stor uppmärksamhet i medierna.

UK Drill, en för den stora massan relativ okänd musikscen kom under sommaren 2018 att toppa löpsedlarna på de flesta brittiska nyhetssidor. Gruppen 1011, kända för sina explicita texter med våldsuppmaningar och rena hot mot rivaliserande gängmedlemmar väckte så mycket uppmärksamhet att polisen agerade. De menade på att musiken tydligt kunde kopplas till genomförda brott. Efter påtryckningar från polisen kom ett domstolsbeslut. I korthet innebär domen att gruppen under de närmaste tre åren inte får nämna död, skador eller postkoder i ”gängsammanhang”. De får inte heller uppträda live. Ett ganska effektivt sätt att döda en karriär. Men är det ett bra sätt att stävja våld? Den sistnämnda frågan är svår att besvara, det som däremot går att få svar på är om polisen ihop med rättsväsendet skulle kunna förbjuda liknande svenska artister från att skapa och ge ut musik.

– Först och främst så kan polisen inte förbjuda viss typ av musik, det känns samtidigt väldigt förlegat att moralisera på det här sättet. Jag tror det skapar ett större avstånd till dem man vill nå, på ett sätt blir det ju också ett förminskande av det genomslag deras musik har. Visst kan det finnas glorifierande inslag men det är framförallt en beskrivning av en verklighet för många, om något pekar texterna på samhällsproblem vi har idag, säger Sabina Saidi, advokat och delägare till byrån Bastling & Partners.


Men vilken musik är det som Christoffer Boman upplever som problematisk? Kanske någon av de superstjärnor på den svenska musikscenen som de senaste åren växt fram i Stockholms västra förorter? Artister som Z.E, Yasin Byn och Dree Low har under de senaste åren blivit några av landets mest streamade artister. Det går inte att förneka att en stor del av texterna cirkulerar kring droger, våld och vapen. Z.E. som förra året blev utsedd till årets artist på Grammisgalan är upphovsman till hits som Allt är mitt, som innehåller raderna:

”Aina taggar, det är fritt fram

Fiender faller, det är fritt fall”

”Inga höga ljud, måste va diskret
Jag är tjuv, står vid ditt staket
Jag är in och ut (tjuv, tjuv, tjuv)
Jag är in och ut, bara nån minut
Kalla mig raket, grabbarna har krut, ah (brap brap)”

För Z.E. har framgångarna bestått av miljontals streams och turnéer runtom i Sverige. För Yasin Byn, en annan framstående Västerortrappare har det inte gått lika bra, Yasin dömdes 2018 till drygt två års fängelse för vapenbrott. För den som lyssnat till Yasins texter kom det kanske inte som någon större överraskning att han handskats med vapen:

”Om jag sitter i en bil

Minst två Glocks där bak

A o' Yf orörda

Yasin Byn svår att döda”

I samma generation av rappare från Västerort finns också K27, som de senaste åren även han gjort sig ett namn på samma scen som de andra. Därför var det många som blev överraskade när K27 tidigare i år gick ut med ett meddelande till alla sina fans på sociala medier.

“Jag har raderat alla mina singlar från YouTube och Spotify eftersom att jag har lagt den typ av livstil bakom mig, så det är bäst att jag är ärlig mot mig själv och musiken. Jag kommer ta en kort paus men när jag är tillbaka kommer jag sprida musik som gör folk glada. Att sjunga om guns och sånt är inget för mig. Kommer inte heller kunna åka på turné för jag ska jobba med musik”

K27 har inte gått att nå för en kommentar men i en artikel i Expressen lyfts det faktum att K27 två dagar innan sitt meddelande dömdes i hovrätten för försök till utpressning. Z.E. har kommenterat det faktum att texterna kan upplevas som våldsglorifierande i en artikel med Mitt i Stockholm.

– Jag vill inte glorifiera våld och vapen eller att unga ska bli kriminella. Sedan jag slagit igenom med musiken så märker jag att jag blivit en förebild. En del ser mig som en storebror och jag måste tänka mer på vad jag säger och gör. Jag har själv småsyskon och jag vill inte att de ska hamna på fel väg.

Det faktum att texterna ändå är så explicita förklaras med att Z.E. vill beskriva ”hur vi lever”. 

Som största streamingplattform blir det i många fall Spotify som får bli moralens väktare när det kommer till kontroversiell musik. Under 2018 var de till exempel i blåsväder i samband med Mr Cool-gate. För er som var vettiga nog att inte ägna det någon energi kommer nu en snabb recap. Komikern Anton Magnusson har sen många år tillbaka en rappande karaktär vid namn Mr Cool som ger ut väldigt magstarka låtar. I det här var det låten Knulla Barn som väckte avsky. Spotify mötte stor kritik för att de distribuerade låten, Bianca Ingrosso och Pernilla Wahlgren rasade och efter att 45 000 underskrifter samlats in tog Spotify ner låten. Ett beslut som i sin tur ledde till raseri från delar av kultursverige.



Emil Arvidsson, kulturjournalist på Expressen, var hård i sin kritik mot Spotify. Han tyckte att företaget saknar en publicistisk hållning när det kommer till sitt innehåll och att det i förlängningen till och med kan vara ett hot mot yttrandefriheten. Spotify gav en skriftlig kommentar till TV4: ”Vi har en stark tro på yttrandefrihet, men i slutänden ligger låten väldigt nära ett hatiskt och kränkande innehåll, om det inte sätts i en rimlig kontext. Vi har därför beslutat att ta det säkra före det osäkra genom att ta bort den.”

Frågan blir då var gränsen går för Spotify? Innehållet i svensk rap kanske inte är hatiskt och kränkande men enligt polisen så kan det ju vara våldsglorifierande. Hur ser Spotify på att låta den typen av musik ta plats på sin plattform? Det kanske vi aldrig får veta. Trots upprepade försök har Spotify valt att inte kommentera. Vilket kanske kan vara förståeligt. Förra året var några av landets mest streamade artister några av de mest kontroversiella, att ta bort deras musik skulle kosta Spotify lyssnare och pengar.

Vi är helt enkelt tillbaka på ruta ett. Vi har en polis som tycker skivbolag ska ta ansvar och inte släppa ”våldsglorifierande” musik, vi har en jurist som är orolig över polisens tonläge och som pekar på att musik inte kan förbjudas. Samtidigt toppas listorna av en ny typ av stjärnor som Spotify inte verkar ha några planer på att förbjuda. Det kanske helt enkelt är så att polisen ska låta musiken vara och försöka se till andra verktyg och möjligheter när det kommer till att stoppa brottsligheten på våra gator? För musiken fortsätter leva sitt egna liv, nu senast i form av 16-årige Nils ”Eínar” Grönberg som i inledningen av 2019 fullständigt dominerat topplistorna. I succésingeln Katten i trakten rappar han obekymrat:

”Tro mig kan förstöra liv
Kommer med min mördarbil
Brr brr, mannen kom om du vill köpa k's”

Stad: 
Kategori: 
Publicerad i tidning: 

Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 04, 2019.