När jag träffar Äventyret på Kloster pub (gamla Dovas) en regnig söndag är alla bakis. Kvällen innan har jag och Liv varit på Southside bar och sett bandet öppna för John Död. Jag hade längtat efter att se Äventyret live sedan jag upptäckte dem för två månader sedan och blev 0% besviken. Nu på lördag, 8/6, spelar Dalakvartetten på Nomad i Stockholm och jag är 100% taggad.
Vi är alla på fnissigt humör när vi sitter inklämda i ett bås och skvätter återställaröl. Malte O’Reilly, som är sångare i bandet, förklarar hur alla känner varandra.
– Elias (Stenman reds. anm.) och jag startade bandet för ett par år sedan, och vi har haft olika uppsättningar av medlemmar för folk flyttar från Falun jämt.
När bandets förra trummis lämnade Dalarna för Västkusten, träffade de Lukas Anderhell av en slump i replokalen. Och strax därefter kom även Miranda Axelsson med.
Malte: Fast det var väl på en blöt fest som vi faktiskt började prata. Du smög dig fram, hade solhatt på dig och sa att du hört oss i repan.
Lukas: Ja jag sa väl att ni var bra. Sen skrev Malte till mig på Messenger och frågade om jag ville spela trummor.
Miranda: Jag träffade också Malte på en fest, men innan det hade jag sett några spelningar. Eller alla spelningar. Jag var ett fan helt enkelt. Och sen skrev Malte till mig på Messenger och frågade om jag ville spela bas. Jag sa ja, fast jag inte kunde spela någon bas.
Vad roligt att gå från fan till bandmedlem utan att kunna spela, det gör mig hoppfull.
Elias: Malte lär väl skriva till dig om en månad på Messenger och fråga.
Jag har läst att er ambition är att bli ett halvstort band.
Malte: Det är det som jag ser fram emot, att komma till en punkt där vi har råd att hålla på. Just nu känns allt så jävla dyrt.
Miranda: Vår debut har kostat mer än vad vi har.
Finns det något lagom stort band?
Malte: Franska trion har jag tänkt ibland.
Elias: De är alldeles för udda!
Vad har varit den främsta inspirationen för debutskivan?
Elias: Vi har alltid gillat att längta bort, och skrivit utifrån vår tillvaro i Falun.
Miranda: Vemod.
Malte: Vad gäller musiken har vi lyssnat mycket på bob hund och Mattias Alkberg.
Vad roligt att vi säger Mattias Alkberg för jag kan verkligen höra delar av honom i er musik.
Malte: Tack, det har vi hoppats på men aldrig haft någon som bekräftat det.
Elias: Sen har Haley Heynderickx och Cate le Bon varit en stor inspiration men det kommer man nog höra mer på nästa skiva.
Äventyret är ett band med mellanstora ambitioner - en ödmjuk egenskap som det skriker indieband om. Under den senaste tiden har de gjort två roliga projekt tillsammans med Högskolan i Falun som dessvärre inte gått vägen. Under ett par veckor följde ett kamerateam bandet och resultatet blev en dokumentärfilm. På bandets Facebook finns det en gullig “behind the scenes”.
Var hittar en dokumentären?
Malte: Den är bortglömd på ett klippbord. Tyvärr har vi märkt att samarbeten med studenter ofta rinner ut i sanden. Men det hade varit kul att se den, eller bara ha dokumentären som ett minne.
Elias: Det blev en fin liten film. Till skillnad från musikvideon som några andra studenter gjorde åt oss
Musikvideo alltså. Berätta mer.
Malte: Den spårade ut. Vi trodde att vi var på samma spår, det skulle vara en festlig kärlekshistoria mellan två tjejer och några vänner till oss skulle ställa upp som skådisar men studenterna hade andra idéer. Rätt som det var hade de castat två skådespelare från Stockholm som vi behövde pröjsa.
Lukas: Det var ett crew på 10-15 personer som filmade och skötte ljud, och en kock som lagade mat.
Miranda: När jag klev in och såg make up-artister så förstod jag att det hade gått för långt. Vår lilla indiemusikvideo blev en för stor produktion.
Haha, vilken ångest.
Malte: Jag mådde skit.
Vad kan vi förvänta oss på lördag?
Malte: Vi brukar prata om att man ser så många band som är skickliga, men jag tror att vår feeling går i första rummet.
Elias: Hellre fel men rätt känsla.
Malte: Äsch, svårt att förklara. Vi kanske behöver en slogan.
Elias: “Det ska inte låta snyggt, det ska låta bra”
