Årets bästa skivor 2001

Utländska: 1. The Strokes Is This It RCA/BMG Precis när vi trodde att rocken vissnat ihop och dött rätade Julian Casablancas till slipsen och stapplade ut från CBGBs. Via Velvet Underground, amerikansk garagerock och en melodiperfektion som vittnar om svår anglofili har The Strokes gett 2000-talet sin första epokgörande LP -- och en bunt rockjournalister det tyngst vägande skälet att återuppta spagatträningen. Vi sa ju det -- This is it. 2. N*E*R*D In Search of Virgin Trots att det i år släppts tre Neptunes-produktioner i veckan hann Pharrell Williams och Chad Hugo med att göra [I]In Search of[/I]under namnet N*E*R*D. Hiphop blev rock, funk och sex som aldrig förr. Och Pharrells röst som tidigare bara bidragit med några tjusiga falsettrefränger åt Jay-Z lät toppen. Det var den här skivan som fick oss att fortsätta köpa allt som bar deras signatur. 3. Jay-Z The Blueprint Roc-A-Fella/Universal Jay-Z sa att [I]Reasonable Doubt[/I]var hans första och sista soloskiva. Idag, sex skivor senare, kombinerar Jay-Z fortfarande försäljningsframgång och utgivningstakt med kvalitet och humor. Även om senaste utgåvans albumtitel fariseiskt parafraserar Boogie Down Productions [I]Ghetto Music: The Blueprint of Hip Hop[/I]är innehållet särpräglat och glänsande nytt. Dessutom drivs musiken fram av Jay-Zs omisskännliga röst, lika uttrycksfull som den var med Original Flavor för snart tio år sedan. 4. The Beatnuts Take It Or Squeeze It Loud/Sony När producenter försöker rappa mumlar de ofta och låter retarderade. När seriemördarna/-figurerna JuJu och Psycho Les greppar mikrofonerna gör de det med fullt ös. New Yorks mest notoriska partykraschare fyller lungorna med söt rök och samplern med melodier från öststatsjazzaren Janko Nilovic. I kontrasten mellan duons offensiva rap-stil och den festliga paradmusiken uppstår en hiphop-formel som med lätthet sopar mattan med syntiga Billboard-kloner. 5. Jaheim Ghetto Love Divine Mill/Warner Jaheim Hoagland kom från New Jerseys gator som en perfekt uppdaterad Teddy Pendergrass och tog över våra stereoapparater. [I]Ghetto Love[/I] är redan ett klassiskt balladalbum att ta sig igenom längtansfyllda nätter med. Eller att krama de man älskar så hårt man bara kan. Sådan är soulmusiken när den är som bäst. 6. Zero 7 Simple Things Ultimate Dilemma/Playground Från årets vackraste basgång i inledande [I]I Have Seen[/I]till det avslutande väckelsemötet [I]Likufanele[/I]är brittiska Zero 7s debutalbum en smärre sensation. Här finns inte ett svagt spår, ingen tillstymmelse till utfyllnad eller osäkerhet. [I]Simple Things[/I]är vacker som livet självt och lika direkt som döden. Det är en timmes stor dramatik. 7. Ed Harcourt Here Be Monsters Heavenly/EMI Med en tummad idolbild av Randy Newman i vänstra fickan, och en av Tom Waits i den högra skiljer sig Ed Harcourt redan markant från den genomsnittlige 22-åringen. Lägg till det årets vackraste röst, en butter trumpetare och pianofärdigheter som borde få barpianister att rodna och du har [I]Here Be Monsters[/I]-- en av årets mest förföriska debuter. 8. Norma Jean Bell Come Into My Room Peacefrog/Goldhead [I]Come Into My Room[/I]är ett imponerande första bokslut över Norma Jean Bells etikett Pandamonium. Rockhistorien säger oss att saxofonisten och slagverkaren Norma Jean Bell är en gammal fusionböna som jammat med Frank Zappa och Tommy Bolin. I likhet med dåtida funkfritänkare som Weldon Irvine och Amp Fiddler har hon varit fortsatt framstegsvänlig (hängt med hiphop-högen The Ummah) och är idag en av housescenens mest rättmätigt hyllade förmågor. 9. Mary J Blige No More Drama MCA/Universal Drottningen av r'n'b tanker inte kliva ned från tronen frivilligt. Och de unga palatsrevolutionärerna har inte mycket att sätta emot när Mary J Blige ger ut en ny skiva. Med hjälp av Dr Dre och The Neptunes knäcker hon allt motstånd i [I]Family Affair[/I]och [I]Steal Away[/I], och sedan kan hon lugnt luta sig tillbaka för att resten av skivan sjunga soul och botanisera i klassiskt Curtis Mayfield-gitarrsound. Om hon inte lider av [I]PMS[/I]förstås, för då är hon inte att leka med. 10. Jagged Edge Jagged Little Thrill Epic/Sony [I]Jagged Little Thrill[/I]är ett enda långt vackert, passionerat och välformulerat försvarstal riktat till de som menar att modern r'n'b bara är kommersiell smörja som bygger mer på bikinifyllda videos än på själfyllda sånger. Jagged Edge gillar bikinitjejer, det skall inte förnekas, men de skrev också årets starkaste sånger alla kategorier om dem. Jagged Edge visade att hjärtan kan gå sönder även om man är jätterik och dejtar fotomodeller. R'n'b-miljonärer har också känslor, ni vet. 11. T.O.K. My Crew, My Dawgs VP/MNW T.O.K.s mix av raggarytmer, doo wop-harmonier, våldsromantik och homofobi är svår att värja sig från. Jamaica-kvartettens musik är tillräckligt rå för att sätta varje dancehall i brand. Men den är också tillräckligt öppensinnad och lättillgänglig för att få tjejer och killar som aldrig lyssnat på ragga att bli förälskade i den för första gången. 12. Röyksopp Melody A.M. Wall of Sound/Virgin Från norska Bergen hörs de ljuva tonerna av Röyksopp. Med sina hjärtan hos popmusiken, men fingrarna på syntetiska trummor och syntar skapar de årets själfullaste elektronika. Norge är det nya New York, sammanfattade NME. De har aldrig haft mer fel. I Bergen drömmer man sig bort till storstaden. Det är en stor skillnad och det är den vi hör. 13. I Am Kloot Natural History We Love You/Virgin Den akustiska vågen födde en bastard i I Am Kloot. Syd Barrett, Soft Boys och John Cooper Clark ligger närmare Johnny Bradwells arroganta hjärta än några snälla gitarrplinkare under ett träd. Han spelar på en lånad gitarr, han förolämpar sin publik om den inte skrattar åt hans vitsar, och han sjunger mustiga fyllesånger, ljuva vaggvisor och snabb pop med samma breda Manchesterdialekt. Resultatet är en märkvärdigt stark debutskiva med idel starka låtar som känns sprungna ur en lång musikerfarenhet. 14. Hamell on Trial Choochtown (Such-a-Punch/MNW) Ed Hamell släpper du in i ditt hem på egen risk. Han är den mörkaste och elakaste humorist som någonsin spelat in en skiva i Brooklyns källare och nerdekade kompisars kök. Rock värdig Modern Lovers, Stooges och Patti Smith, men framförd med mycket energi enbart på trasig akustisk gitarr. Texter som får Andrew Vachss och James Ellroy att framstå som korgossar, befolkade av langare och torpeder. 15. Cannibal Ox Cold Vein Def Jux/MNW Ibland är Cannibal Ox icke-värdsliga texter för medryckande, mer än somliga hanterar. Utöver att texterna ligger till grund för årets tätaste och mest experimentella hiphop-skiva tycks de ha vissa morbida bieffekter. Nyligen överfölls nämligen duons ene medlem Vordul av en förvirrad beundrare. I angreppet bröt rapparen ena benet och skadade käken så allvarligt att läkarna var tvungna att foga den samman. Denna gåtfulla händelse står sig ändå kort mot det kryptiska i den av producenten El-P överinsedda musiken på [I]Cold Vein[/I]. 16. Nick Lowe The Convincer Proper/Amigo Sedan 1977 har inte Nick Lowe gett ut en enda dålig skiva, från yster grabbig pubrock via genial pop till dagens försiktiga soul. Mannen, rösten och musiken har mognat, och när han efter tio år avslutar sin sorgset lågmälda skivtrilogi med [I]The Convincer[/I]är det ett mästerverk som fullbordats. Den mörka stämningen hans texter manar fram möter en motbild i varm gammelmanssoul, och Nick Lowe fortsätter att vara en genuint sympatisk mentor och vän för sina lyssnare. 17. Stephen Malkmus Stephen Malkmus Domino/MNW Den gamle Pavement-sångaren solodebuterade med ett fantastiskt litet Pavement-album. Som man ville krama sönder förra vintern. Med de vackraste harmonier och melodier den här sidan [I]Range Life[/I]var den store amerikanske slackern tillbaka med besked. 18. Aaliyah Aaliyah Blackground/Virgin Aaliyah lämnade oss med ett album så mörkt och homogent att det inte gärna sorterades in bland årets andra r'n'b-skivor. Musiken, som först lät som om Timbaland upptäckt en säck med gamla Portishead-skivor och struntat i att skriva Tracks-refränger, växte, till viss del på grund av babygirls bortgång, till den perfekta inramningen för en röst som alltid valde egna vägar och aldrig riktigt hann hitta hem. 19. Mercury Rev All Is Dream V2 Med hjälp av spöket efter den tilltänkta producenten Jack Nitzsche lyckas Mercury Rev följa upp sitt mästerverk [I]Deserter's Songs[/I]med en skiva som är minst lika bra. Jonathan Donahue sjunger innerliga och mycket sköra visor uppklädda till storslagna orkesterverk med mullrande pukor, kraschande cymbaler, smygande skräckfilmskörer och fullsatta stråksektioner. Tillsammans med såg, mellotron och andra museiinstrument skapar Mercury Rev symfonisk rock bara ett litet steg från sammanbrott. 20. Jonathan Richman Her Mystery Not of High Heels and Eye Shadow Vapor/Warner Världens främste poptrubadur alltid. Från första skivan med The Modern Lovers till nya soloskivan [I]Her Mystery Not of High Heels and Eye Shadow[/I]finns oräkneliga naivistiska mästerverk. Blunda och du är i en blomstrande Central Park. Jonathan är också där -- på det grönaste trädets högsta gren med en akustisk gitarr på magen och sitt stora sneda leende. 21. Jigmastas Infectious Landspeed/Goldhead Det tog snabbt snurr på DJ Spinnas karriär; remixarbeten åt alla från George Michael och Shirley Bassey till De La Soul och Urban Species, ett par samlings- och mixskivor med jazzrock och hiphop, ett sjok egna houseproduktioner och hundratals spridda produktionsåtaganden i den undre hiphop-sfären. Det är ett mirakel att DJ Spinna hittade hem till rapparen Kriminul för att återuppta Brooklyns skönast sordinerade hiphop-projekt där det i 90-talets mitt inleddes med singeln [I]Beyond Real[/I]. 22. White Stripes White Blood Cells XL/Playground Syskonen/kärleksparet Jack och Meg White reinkarnerar Led Zeppelin, MC5 och The Stooges och gör den stenhårdaste av amerikansk garagepop. Redan mytomspunna och med sina arbetarklassrötter i rockens och fabrikernas Detroit är de The Strokes enda hot och en väldigt charmerande duo. 23. Gorky's Zygotic Mynci How I Long to Feel That Summer in my Heart Mantra/Playground Musiken på [I]How I Long to Feel That Summer in my Heart[/I]gick i tusen bitar så fort vi inte hanterade den varsamt nog och vi lyssnade på Euros Childs sånger på lägsta volym. Walesarna i Gorky's Zygotic Mynci gjorde årets sköraste popalbum, och så fort löven på träden skiftade färg till rött och gult blev Gorky's höstens soundtrack. 24. Usher 8701 Arista/BMG Michael Jackson hann inte ens göra comeback innan en slyngel från Chattanooga, Tennesse stal showen. Ushers [I]8701[/I]visar upp bilden av en ung men rutinerad och fullfjädrad entertainer. Usher hade melodierna, dansstegen, leendet och de mest självklara klubbhitsen. Det var inte bara Michael som var avundsjuk, om du hade en flickvän år 2001 var det bara Julian Casablancas i The Strokes som du skulle vara mer noga med att hålla borta från din tjej. 25. The Avalanches Since I Left You Rex/Playground The Avalanches samplingsfrenesi skulle kunna avfärdas som ett lustigt partytrick -- kul första gången om berusningsgraden är den rätta. Men Avalanches, med sin respektlösa attityd till vad som bör vara dansmusik, använder TV-dialogerna och ljuden från loppmarknadsskivor som verktyg för att skapa ett ljudcollage värt att återvända till. Det går lika bra att dansa till på ett fullsatt dansgolv som att fnittra åt i hörlurar. Inte ens efter ett halvårs dansande och lyssnande har du upptäckt alla finesser. 26. P. Diddy & The Bad Boy Family, The Saga Continues (Bad Boy/BMG) 27. Slimm 'Cutta' Calhoun, The Skinny (Aquemini/Warner) 28. Turin Brakes, The Optimist LP (Source/Virgin) 29. Poets of Rhythm, Discern/Define (Ninja Tune/Playground) 30. The Handsome Family, Twilight (Carrot/MNW) 31. David Axelrod, David Axelrod (Mo'Wax/Playground) 32. Mull Historical Society, Loss (Blanco Y Negro/Import) 33. Foxy Brown, Broken Silence (Def Jam/Universal) 34. Ben Folds, Rockin' the Suburbs (Epic/Sony) 35. Moka Only, Lime Green (Battle Axe/Import) 36. Popium, Popium (MNW) 37. DMX, The Great Depression (Def Jam/Universal) 38. Ryan Adams, Gold (Lost Highway/Universal) 39. Yesterday's New Quintet, Angles Without Edges (Stones Throw/Import) 40. Missy Elliott, Miss E...so Addictive (Elektra/Warner) 41. The Sixth Great Lake, Up the Country (Kindercore/Border) 42. Ja Rule, Pain Is Love (Def Jam/Universal) 43. Daniel Wang, Idealism (Environ/Import) 44. Faith Evans, Faithfully (Bad Boy/BMG) 45. Calypso Kings (Soul Fire/Import) 46. Moldy Peaches, Moldy Peaches (Rough Trade/Border) 47. Madlib, Remixes (No Label Records & 8 Track Tapes Inc/Import) 48. King Britt presents Sylk 130, Re-members Only (Six Degrees/MNW) 49. Self Scientific, The Self Science (Sol Music Works/Goldhead) 50. The Detroit Cobras, Life, Love and Leaving (Sympathy for the Record Industry/Import) Svenska: 1. The Plan The Plan Majesty/EMI Det kan vara roligt att vara berusad. Det kan vara över ett glas rött som de bästa idéerna föds. Men i år fick ingen rödvin att verka så attraktivt som The Plans sångare Theodor Jensen. The Plans debutskiva kom som en kamerablixt från klar himmel och lämnade oss alla lika omtumlade som rödögda. The Plans högenergiska och romantiska popmusik var lika delar Pixies, Hellström och Dylan, lika delar sorg, förtvivlan och sprudlande livsglädje. 2. Loosegoats Her, The City et al Startracks Den skånska präriens gudar. Under flera år har Loosegoats varit på väg att bevisa att det finns anledning att lyssna på svensk alt.country. Men trots att de till och med försökt spela in skivor i USA har de inte nått ända fram. Förrän med [I]Her, The City et al[/I]. Tillbaka i Skåne har de hittat sitt egna klara ljud och en egen röst. Ekot av Neil Young och Will Oldham kan fortfarande anas, men Loosegoats stadiga räfränger klarar sig numera utmärkt utan sina fosterföräldrar. 3. Soundtrack of Our Lives Behind the Music Warner Nä, Soundtrack of Our Lives är inte ett modernt och nyskapande band. Deras influenser är så tydliga att de till och med döper en Primal Scream-stöld till [I]21st Century Rip Off[/I]. Men när de i början av året släppte sin tredje skiva visade de att de är Sveriges säkraste rockband. [I]Behind the Music[/I]inleds med en trio sånger som sparkar undan benen på lyssnaren, och sedan fortsätter Ebbot -- kungen av varje årstid -- och hans vänner att rada upp den ena blivande klassikern efter den andra. 4. Unai Rebel Swing Nusond I den djupaste housen simmar fina fisken. Unais debutskiva dök upp från ingenstans rakt in i en hård intra-redaktionell tävlan med Andreas Tillianders [I]Ljud[/I]om titeln årets svenska housealbum. Unai är ett house-projekt som sätter extra studs i steget, musik som viskar vackert på electronica och dub. Inbjudande och trollbindande, långlyssnande och motorvägsresande. Unai känns som house ska kännas. 5. Bad Cash Quartet Outcast Warner Klädsamt unga, outtröttliga och överväldigande har Sveriges The Strokes blivit svaret på vår vardagsfrustration. [I]Outcast[/I]är Bad Cash Quartets andra skiva -- en välförtjänt revansch byggd kring stora popmelodier, Spectors ande och yviga, inövade gester. Indie-rocken har gjort sig förtjänt av en egen arena. 6. Kaah Beats, melodier & Baby Kaah EMI Året är 1980 och Prince släpper [I]Dirty Mind[/I], den svettigaste funk-skiva minstingen någonsin kom att spela in. [I]Beats, melodier & Baby Kaah[/I]är Kaahs [I]Dirty Mind[/I], kanske inte lika dirty, men minst lika funkig. Och om förra årets, faktiskt ännu bättre, [I]Soulrebell[/I]inte breakade Kaah för folket, så hoppas vi att det är dags nu. Vi har aldrig hört en svensk soulsångare vända ryggen åt det typiskt svenska soulsoundet på ett mer självklart sätt. 7. Nicolai Dunger Soul Rush Dolores/Virgin Precis som Kaah har Nicolai Dunger sakta men säkert vant den svenska publiken vid sin säregna sångteknik. Och med lycklig, lycklig Van Morrison-pop i ryggen blir hans kärleksfulla kluckanden och träffsäkra ylanden ett outbytbart känsloinstrument. Nicolai Dungers resa har stannat till vid Soundgarden-covers och Mingus-doftande jazz. [I]Soul Rush[/I]stannar till en bit under bröstkorgen och värmer som få andra. 8. Sagor & Swing Orgelfärger Häpna/Amigo Två anledningar till att Sagor & Swing är alldeles speciella. En orgel och ett trumset, varken mer eller mindre. Med en sådan sättning heter nyckelreferensen förstås Hanson & Karlsson. Sagor & Swing har också gjort den mest "svenska" skivan på den här listan, vilket försiktigt vattenmärks med en förbryllande ledig folkmusikalisk ton. 9. Silverbullit Citizen Bird NONS/MNW Vi har frågat förut, men vi förstår fortfarande inte vad som är dealen med Göteborg och dess band? Silverbullits magnifika [I]Citizen Bird[/I]är bara en av många utmärkta skivor som kommit från Sveriges näst största stad de senaste åren. Och det är majestätisk rock, redo att ta över världen, melankolisk och ilsken på samma gång. 10. Fre Välkommen till Fre EMI Bröderna Fre har aldrig gjort några framgångskalkyler. De har inte suttit hemma och beräknande bestämt sig för att satsa på det här med svensk r'n'b. Jonatan och Henok gör det för att de måste och för att det kommer helt naturligt för dem. På sin debutskiva gör de som första artister någonsin soulmusik på svenska som låter precis just nu. 11. Andreas Tilliander, Ljud (Mille Plateaux/Border) 12. Flimpoman, Me Ask Them Why (Kongo Bongo Crew) 13. Kristofer Åström & Hidden Truck, Northern Blues (Startracks/V2) 14. Fattaru, Fatta eld (Redline/Virgin) 15. Stina Nordenstam, This Is Stina Nordenstam (Independiente/Sony) 16. A Camp, A Camp (Stockholm) 17. Bob Hund, Stenåldern kan börja (Silence) 18. Kristofer Åström & Hidden Truck, Leaving Songs (Startracks/V2) 19. Lilleman, Tonårstankar (Sprinkler/Universal) 20. Robert Johnson & the Punchdrunks, Cinemascope-a-Dope (Silence)