Jag har suttit på många tjejmiddagar genom åren och vi är väl oense om det mesta – förutom när det kommer till dig och Sigge ”Han har så himla fina färger” Eklund. Då får vi alla något drömskt i blicken. Så på sätt och vis kan man säga att du förenar oss kvinnofolk, som Kofi Annan ungefär. Eller ett par jävligt snygga skor. Hur känns det?
–Vem fan är Sigge Eklund?
Han är författare.
–Har aldrig hört talas om honom. Men han och jag borde träffas, det hör man ju direkt. Vi kanske skulle köra Ladies Night nästa år?
Råkar du ofta ut för chablissponsrade kärleksförklaringar på krogen?
–Det är kul när folk kommer fram, oavsett om det är en tjej eller kille. Och oftast har de bara snälla saker att säga. Elaka grejer mailar de alltid anonymt eller skriver i insändare. Det är sällan människor står för att de ogillar en riktigt jäkla ordentligt. Skulle nästan vara uppfriskande om en gubbe klev ut ur garderoben med allt sitt hat och skrev ner en under sitt eget namn.
Apropå det. Du är aktuell med ett nytt album, Real Control, och med ett sådant kommer även recensioner. Snubblade över ett rätt kul citat, det är Jocke Berg som lättar sitt hjärta i ämnet år 2005: ”Annars är det ganska trevligt med recensioner just nu. Vi är nöjda med allt (förutom att StroppStrage alltid ska negga. Gothfreak).” Kommentarer på detta?
–Om vi säger såhär: Det finns väl några journalister därute som jag inte skulle vilja dela sommarstuga med. Fast jag har haft en jäkla tur. Ta Ledin som ett exempel. Det är ju inte så att killen snor någons pensionspengar direkt. Han gör bara sitt bästa för att bidra till en glad sommar och journalister slaktar honom, hugger honom i ryggen. ”Din äckliga jävel!”, skriker de. Och Ledin tar bara upp sin gitarr och sjunger ”En, två, tre, fyr, Sommaren är kort!” Igen. Det är en sjuk situation.
Det finns de som marknadsför sig själva genom att kliva ut ur bilar lika blottade som kinesiska nakenhundar under kjolen. Du lanserar en tomatsoppa?
–Ja. För du vill inte se mig naken. Den bilden är inte särskilt upphetsande.
Plus att det redan känns lite gjort, säkert. Men berätta lite mer om det här.
–Första gången jag tänkte på det var i New York när jag var där för att spela för ett skivbolag. Jag satt i korridoren och kollade på alla snygga coola killar som strömmade förbi med sina guror. Minns att jag tänkte: ”Vad gör mig speciell? Visst, jag har några bra låtar, men det har ju han med.” Man måste hitta ett sätt att sticka ut på, märkas. Pratar du med en amerikan så tror de till exempel att Björk bor i ett vattenfall tillsammans ett troll. På allvar. Och att hon svävar runt ovanför Island på en svan. När hon säkert bor i en lägenhet i New York. Dessutom tycker jag att tomatsoppa är den coolaste matprodukten som finns.
Om vi går tillbaka i tiden, till när ni först började turnera med Moneybrother. Hände det aldrig då att ni rekade innan vilka andra band som uppträda på en festival? För att få till det, liksom?
–Att man skulle tänka: ”Hoppas att Cardigans ska spela för då kanske man får träffa Nina”?
Precis.
–Näe, man kanske tyckte det var roligare att spela med The Sounds för att de hade en snygg tjej, än med Eskobar som… inte har det. Fast jag förstår vad du menar. Makes total sense. Men diskussionen förekom i alla fall aldrig.
–Jag stod på Spy Bar för ett tag sen med en kollega, en snygg och väldigt framgångsrik tjej, när hon sa: ”Fan, Anders. Jag vill ju bara knulla med någon!” Jag tittade mig omkring och hade lätt kunnat fixa fram 40 snubbar just like that. Men hon berättade att killar inte ens vågar komma och snacka med henne.
Hon kanske är FÖR framgångsrik och snygg?
–Exakt. Tjejer måste spela små och söta för att det ska bli något. Så jag vet inte om det var det då. Att alla i mitt band var extremt osäkra för de där tjejerna.
Fast du har väl aldrig haft några problem med the ladies. Du är ju som en helig ko bland indiefröknarna.
–Det där handlar faktiskt lite om kändisskapet för innan jag slog igenom år 2003 var jag fan inte snyggast i mitt kamratgäng. Då kom man på fjärde plats när man gick ut med polarna. Och där har du skillnaden mellan en kille och en tjej som slår igenom. It ain’t right, men det är så det är.
Vem sa följande: “Some people tap their feet, some people snap their fingers, and some people sway back and forth. I just sorta do 'em all together, I guess.”
–Ingen aning.
Det var Elvis. Din förebild.
–Kungen! Jag lyssnade på radion härom morgonen och det var en intervju med Filip och Fredrik. Eller med en av dem, med han som framstår som mer sympatisk? En har lite mer hjärna och den andra har lite mer hjärta, känns det som.
Du menar Filip.
–Filip hade ett resonemang om Glasvegas kontra Robbie Williams: Att Glasvegas-människor har mera djup och insyn i kultursfären medan Robbie Williams-människor inte har det. Jag håller inte med. Att vara en bra låtskrivare är inte samma sak som att kunna ge en bra show. Och det är först när man kombinerar detta som man är en stor artist. Som Elvis. Elvis hade allt; han kunde sjunga, han var snygg, han kunde dansa.
Ditt eget scenspråk påminner något om Charleston, en dans som var poppis på tjugotalet. Har du tänkt på det?
–Det kan stämma. En av de bästa komplimanger jag någonsin har fått var när jag var på date med en tjej som då gick på Balettakademin. Hon kom just från en klass där läraren hade visat en video med mig!
I vilken syfte? Fridans?
–Haha. Jag är kanske ingen kung på dansgolvet men det är inte på samma premisser som artist. Och så har jag min gitarr jag kan gömma mig bakom också. Annars skulle det aldrig funka, då skulle armarna fladdra omkring helt okontrollerat.
Du lever i en relation sedan flera år tillbaka. Är vardagsromantik viktigt för dig? Frukostfjäskar du, och sånt?
–Jag är väldigt rädd för tristess så sånt är viktigt för mig. Strävan är att man ska kunna vara egocentrisk samtidigt som man håller sin flickvän lycklig. Det är svårt. Vi har lyckats, men det är en fight.
Dina vänner betyder mycket för dig?
–Har jag varit bortrest är det inte bara tjejen, utan också polarna som är försummade. Men så länge jag får sms av polare där det står ”Ska du ut?” är jag nöjd. Det betyder att jag fortfarande är in the loop. Det är viktigt för mig. Jag vill att de ska skicka sms halv fem på morgonen från nån fest, jag kommer!
Du bor på Söder i Stockholm. Visste du att man dela upp er söderbor i två kategorier: bikramyogagänget som döper sina barn till knepiga mellannamn, typ Tuss I Lago, och det sköna Tantofolket som har stilettkniv i bakfickan. Eller har jag fel?
–Nja… Det är nog ingen slump att det bor så många artister på Söder i alla fall. Det är skillnad att gå in på Mariahallen och att handla på Östermalmshallen. Fast jag gillar det. Att träffa nya människor. Gå på nya ställen. Som V, till exempel! Även om det inte finns så mycket folk där med samma musiksmak som jag känner man sig välkommen.
Det skiljer bara två år i ålder mellan oss. Men medan jag kutar ner för det där berget gallskrikandes och börjar känna mig jämngammal med Malena Ivarsson tar du det lugnt. Det har jag förstått genom att lyssna på låten Not That Old från den nya skivan. Ändå. Vem identifierar du dig mest med: Plura eller Johan Palm, Idol-deltagare 2008?
–Var det han som vann? All heder till Johan Palm förstås, även om jag inte har hört hans konst. Men det blir naturligtvis Plura. Jag älskar att lyssna på sångare som har levt ett liv. Plura är en man vars begåvning har hållit honom aktuell i branschen i över 40 år. I ett land där artister slåss om 20 000 musikintresserade människor är det en enorm bedrift. Så hela frågan känns ledande, du tog en erfaren konstnär som skriver fantastiska texter med en kille från Idol.
Det var dumt av mig.
–Som inte ens vann.
Okej, jag fattar. Vi går vidare. Har det hänt att du har råkat ut för något jobbigt i ditt privatliv och tänkt: ”Helvete, vad ont det gör i hjärtat, men vilken grym låt det här kommer att bli.”
–Ibland när jag har mått riktigt jävla dåligt och varit med om jobbiga grejer i ett förhållande har jag känt: ”Vad skönt, jag reagerar i alla fall och är inte gjord av sten.” Vill inte tänka på det här egentligen men jag misstänker att det är lite därifrån inspirationen kommer. Fast jag har alltid föredragit att skriva om självupplevda saker. Jag tycker verkligen att det blir lite bättre då. Därför skriver jag inte så många låtar om finska vinterkriget.
”AJ! Min arm flög av, det sprutar det blod.”
–Exakt. Leonard Cohen skriver låtar.
Köper du annars att det finns de som bara ser på din musik som "låtar att dricka bira till"?
–Det gör jag absolut. Jag försöker att titta på mina låtar som ett album och då ska det finnas lite av varje. Men jag blir naturligtvis extra glad om man lyssnar på mina texter och gillar dem. En låt kan komma när jag cyklar hem, men med en text är det en helt annan sak.
Får vi höra dig sjunga på svenska igen?
–Om jag var uträknande och ville tjäna så mycket pengar som möjligt hade jag nog släppt en nästintill akustiskt skiva med svenska sånger. Och det kommer väl ett sånt. Inom 30 år i alla fall.
Åh, Ensam mamma söker-musik! Kan inte du lova mig då – som avslutning – att göra en rockig cover på Inga kan älska som vi i sådana fall? Särskilt nu som du har börjat falsettsjunga. Tror att det skulle bli jättefint.
–Haha, okej. Inga kan älska som vi. Med bandet Grace, va? Ska kolla upp det. Och den där Sigge Eklund, han ska jag DEFINITIVT kolla upp.
Micaela Moreno
Stad:
Kategori:
