Jenny Nordlander tillbringar 48 timmar i Grönlands huvudstad Nuuk. På väg därifrån drabbades ön av plötslig dimma följt av starka vindar. Det blev ytterligare 24 timmar i Nuuk för Nöjesguidens chefredaktör.
Resan till Grönland från Sverige är lång och dyr. Men så ligger världens största ö också i Arktis, nästan ända borta vid Kanada, så det kan tyckas rimligt.
Vi lämnar höst-Sverige och tar flyget till Reykjavik. Där snöar det och blåser, vad vi senare får veta orkanvindar, när vi tar bussen ut mot planet som går till Nuuk. Ett mycket litet propellerplan uppenbarar sig bakom en krök. På väg upp för den korta trappan som leder in i planet lyfts min ena fot och halva kropp av en kraftig vindby. Jag håller hårt i den kalla metallstången och säger ingenting till min flygrädda kompis.
Inne i planet känns det genast mer varmt och tryggt. Piloten hälsar välkommen. Han verkar känna alla utom oss. Växlar mellan danska och grönländska. Berättar att det kommer vara skakigt och jobbigt på vägen upp men lugnt när vi väl är på högre höjd.
Piloterna som flyger Air Greenlands plan sägs vara extra skickliga på grund av de svåra väderförhållandena vid start och landning. Turen mellan Reykjavik och Nuuk går bara två gånger i veckan och flygs vanligen av vår kapten eller hans fru. Det berättar en guide när vi är på valsafari och åker förbi deras stora, fina hus två dagar senare.
Det vanligaste sättet för besökare att ta sig till och från Nuuk är via Köpenhamn och militärbasen Kangerlussuaq eller andra flygplatser på ön. Kangerlussuaq ligger 30 mil från Nuuk men det krävs en flyg- eller båtresa däremellan. Bilvägar är ovanliga mellan städerna.
Ute är det becksvart när vi kommer fram. Inuk Hostel som vi ska bo på ligger tio minuter utanför Nuuks citykärna och ska ha den bästa utsikten i staden från sina stugor. Vi hör kluckande vatten och tänker oss isflak sakta flyta förbi men ser bara stjärnor och ett väldigt svagt norrsken som ser ut som ett vitt moln. Vi däckar i vår våningssäng fast klockan bara är tio på kvällen, hemma är den två på natten.
Morgonutsikten från stugan. Foto: Jenny Nordlander
På morgonen rycker min vän upp gardinerna dramatiskt och utsikten som uppenbarar sig är häpnadsväckande. Rakt framför oss har vi berget Sermitsiaq, 1200 meter högt. Till höger klättrar färgglada hus på kullarna. Isflaken som guppar i vattnet är klart turkosa. På terrassen ligger en avhuggen bit inlandsis, 400 000 - 800 000 år gammal. Vi hackar av några bitar som vi värmer på spisen och gör kaffe av. Det ska tydligen bli extra gott, men nja. I efterhand blir vi lite oroliga och försöker googla på "urbakterier" men wifi på Grönland kräver i regel för mycket väntan så det är bara att avvakta och se om vi får några symptom.
Vi tar oss in till centrum, som många tycker är rolig att kalla för Nuuk York City. Det roliga ligger i att Nuuk väl anses var så långt ifrån New York som det går att komma. Men, förutom nattklubben Manhattan finns en annan likhet.
Bloks. Foto: Jenny Nordlander.
Något av det första vi lägger märke till när vi kommer in till staden är det som grönländarna själva kallar “bloks”, barackliknande förfallna långa lägenhetsbyggnader byggda på 60-talet.
De påminner om projects i USA eller miljonprogramsområden i Sverige.
Grönland var från 1814 en dansk koloni. 1953 initierade Danmark ett projekt som skulle modernisera och urbanisera ön genom att tvångsflytta folk som bodde i mindre byar längs med kusten in till Nuuk. Byarna ansågs vara olönsamma, ohälsosamma och omoderna. I samband med det här byggdes bloksen, för att husera de som flyttats in till stan. Lägenheterna var inte alls anpassade till grönländarnas livsstil. De levde på fiske och hade tjocka kläder som gjorde det trångt att gå i de smala gångarna. Garderoberna som fanns i lägenheterna var för små för fiskeutrustningen som istället fick placeras på balkongerna, något som i sin tur ledde till brandfara. Avloppen täpptes igen av fiskslamsor och blod eftersom badkaren var enda platsen man kunde rensa sin fisk på.
Det största och mest kända av bloksen hette “Blok P” och huserade under en tid en procent av Grönlands befolkning i 320 lägenheter. Det kom att bli en symbol för Danmarks förtryck och revs 2012.
1979 fick landet begränsat självstyre (som utökades 2008) och efter det fick staden svårt att underhålla byggnaderna. Nu har de förfallit så mycket att det ändå inte skulle tjäna någonting till. Istället byggs nya hus på andra platser i staden. Hus för hus flyttas folk till de nya lägenheterna. Blok för blok spikas husen igen men fortfarande än många bebodda. Fiskar och tvätt hänger på tork på balkongerna. Det är en mäktig syn, de förfallna men på ett risigt sätt majestetiska byggnaderna som står på rad, vissa av dem med en otrolig utsikt över vattnet.
Den sociala misären är påtaglig på Grönland. Tvångsförflyttningen orsakade kulturkrock och identitetskris. Parallellt med det har sälskinnsförsäljningen avtagit i världen de senaste åren vilket för många har lett till betydligt lägre inkomster. 20 - 25 procent av Grönlands befolkning försöker någon gång ta sitt liv, enligt statliga rapporter.
Samtidigt som vi är på Grönland pågår Nuuk Nordisk Kulturfestival, en festival vars mål är att sammanföra nordiska konstutövare inom alla discipliner. Meningen är inte nödvändigtvis att besökare ska ta sig hit utifrån, mer att lokalbefolknigen ska få se hur andra nordiska platser kommer närmre och att främja samarbeten.
Vi går på en uppvisning på nattklubben Manhattan (Nuuk York City) där en finsk shaman ska spela fiol. Det är inte så bra. Han pratar hela tiden om årtalet 1912 och spelar falskt, antingen för att han inte kan spela eller för att fiolen är ostämd för ett mer autentiskt sound. Det är svårt att avgöra.
Efter shamanen är det dags för en av Grönlands största dj:s, Uyarakq, och en 17-årig grönländsk rappare som heter Josef Tarrak. Innan han börjar rappa förklarar han att han är politisk och att låten han ska framföra heter Tupilak vilket kan användas både som skällsord och som kärleksfullt smeknamn om det kommer från rätt person. Lite som svenskans “blatte” verkar det som. Efter framträdandet går Sveriges egen rappare Erik Lundin fram till honom och frågar om han skulle vilja gästa honom dagen efter på en spelning i Nuuks handbollshall. Festivalens syfte har uppnåtts.
Isberg. Foto: Jenny Nordlander.
Morgonen efter går vi upp tidigt. Vi ska få åka på “fjordsafari”, kod för “valsafari” men det finns en rädsla att göra passagerarna besvikna. Oktober är inte högsäsong för valar i Nuuk, men det är inte heller omöjligt att få en skymt. Senast några dagar tidigare har två skymtats i en av fjordarna i närheten. Plötsligt skriker ett barn ombord på båten till. Han “såg en val hoppa jättehögt”. Vi andra ställer oss tveksamma till informationen men kort därefter ser vi hur en eller två valar frustar upp vatten sådär som i val-emojin. Efter ett tag ser vi en rygg, efter ytterligare ett tag en större del rygg som långsamt vältrar sig och viker nedåt. Sist kommer stjärtfenan. Båten är i extas. Samtidigt som valen visar sig dör min kamera på grund av kylan men jag bryr mig (nästan) inte. Det var helt otroligt. Tillsammans med Silvana Imam är valen definitivt Naturkraft.
Hur sjukt? Foto: Jenny Nordlander.
Kvällen toppas med det isländska hiphopkollektivet Reykjavíkurdætur. De spelar i handbollshallen i utkanten av Nuuks innerstad. När vi är påväg dit och gatlyktorna blir färre och färre framträder ett norrsken allt mer. Inte alls som första dagen, nu sträcker det sig över himlavalvet och jag har batteri på kameran igen. Jag ligger på marken, hänger mig över containers och bygger stativ av snö för att kunna ta en bild som ger synen rättvisa.
Foto: Jenny Nordlander.
När det är dags att åka hem är det soligt och vindstilla. Bukten vid vår stuga ligger spegelblank. Vi checkar in, sätter oss på planet och åker mot Kangerlussuaq där vi ska ta ett flyg till Köpenhamn. Vi väcks av högtalarna när vi har nått luften ovanför militärbasen. “På grund av dimma kommer vi inte kunna landa i Kangerlussuaq, vi cirkulerar här ett tag”. Fem minuter senare: “Vi måste vända tillbaka till Nuuk”. Efter ytterligare timmar på flygplatsen i väntan på att få övernattningsboende tar vi taxi in till Nuuk igen. Blocksen ter sig inte lika spännande längre. Det blåser storm, är söndag och allting är stängt. Vi har fått små checkar som vi kan äta mat för, det finns beredskap för den här situationen. Vi går till affären Pisifik och köper godis. Sent på kvällen får vi veta att det ska dröja tre nätter innan vi kommer hem igen. En extra natt i Nuuk, en i Kangerlussuaq och en i Köpenhamn. Jag ställer in mig på en ny karriär som norrskensfotograf och min vän funderar på att bli lagerarbetare på Pisifik.
Glad turist. Foto: Kristin Lundell.
BRA ATT VETA
- Ursprungbefolkningen på Grönland kallar sig inte för inuiter utan grönländare. Dock är det inte en förolämning att kalla dem det eftersom de är inuiter. Däremot får du inte kalla dem “eskimå”, det är en förolämpning.
- Nästan allting är dyrt eftersom nästan allting måste importeras. En lägenhet i Nuuk kostar ungefär lika mycket som en i Köpenhamn till exempel. En lunch kostar runt 150 kronor.
- Officiellt språk är grönländska men de flesta pratar också danska.
- Över tre fjärdedelar av ön är täckt av den enda samtida inlandsisen utanför Antarktis.
- På Grönland bor cirka 57 000 personer och är i och med det världens glesast befolkade land.
NÅGONTING ATT ÄTA
Café Esmeralda
Brett matutbud, omeletter, lax, mackor. Stora kaffekoppar.
Katuaq
Kulturhuset i Nuuk där det även serveras mat, och icke att förglömma: här finns det wifi.
Café Toqqorfik
I anslutning till nationalmuseet finns ett fik i en stuga. Mysigt och med väldigt goda grönländska tapas(!).
NÅGONTING ATT DRICKA
Manhattan (Nuuk York City)
Nattklubb mitt i stan. Scen där en gunga används både av liveartister och besökare. Väggarna tapetserade med skyskrapor i New York. I svartvitt.
Takuss
Ligger i direkt anslutning till Manhattan. En kväll kan med fördel tillbringas hoppandes mellan de två. Baren är dekorerad med kajaker, skidor och skinn.
Skyline Bar
Högst upp i Hans Egede hotell. Skinnsoffor, blått ljus och svart flygel. Dock bara en sorts vin.
NÅGONSTANS ATT BO
Inuk Hostel
Stugor eller “hyddor” med fyra rum med 2 sängar i vardera. Kök och allmänrum.
Hans Egede
Stadens hotelligaste hotell med Skybar och fyra stjärnor. Mitt i centrum.
The Seamen’s Home Hotel
Enkelt, gulligt, hyfsat nära stan. Ligger fint i hamnen.
NÅGONTING ATT GÖRA
Valsafari
Gå till turistbyrån mitt i stan och boka. De erbjuder också längre fjordturer med besök i nu obebodda byar.
Nationalmuseum
Det finns många bra museum i Nuuk, ett av dem är Nationalmuseum som hjälper dig att få koll på Grönlands historia med olika vågor av invandring och kolonialisering.
Nuuk Nordisk Kulturfestival
Anordnas vartannat år. Nästa gång blir hösten 2019. Kan med fördel kombineras med en första Grönlandsresa. Fri entré.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 10, 2017.
