På sitt andra album fortsätter Jonas Bergsten sjunga välbalanserad och skevt fraserad vispop med privata livsiakttagelser och stadig lokalförankring i Umeå i såväl texter som Annika Norlin-duett. Deras Minnet kanske väljer bort det dåliga är ett av flera utmärkta spår, intill den spröda Säg nånting som gör att jag kan och den politiskt förtvivlade Fiender. Men hur sympatiskt och trevligt det än är blir det aldrig angeläget.
