Redan 2000 var den amerikanska spelmakaren American McGee framme och gjorde en mörk och skruvad speltolkning av Lewis Carrolls redan surrealistiska barnböcker om Alice. Elva år senare finner han det lägligt att göra ett återbesök.
Alice bor på ett barnhem och går hos psykolog för att bearbeta det första spelets trauman. Verkligheten är blek och går i den gamle Tim Burtons svartvita ränder. Men så snart Alice åter träder in i Underlandet exploderar spelet i ett fyrverkeri av färger och välsmakande galenskap. Och när Alice fattar grepp om förskäraren börjar en ny vansinnesfärd, där inget framstår som onödigt förutsägbart.
Den träffsäkra estetiken väger emellertid inte helt upp de spelmässiga bristerna, som bitvis får Alices återkomst att kännas som ett spel från millennieskiftet.
