Det finns band som bara har det lite för lätt, och Voxtrot är utan tvekan ett av dem. Fem indieamerikaner från Austin, Texas, utan antydan till image och, om sanningen ska fram, ingen vidare minnesvärd personlighet alls. Bara de vanliga gitarrerna tillsammans med någon enstaka stråke eller piano, och med en sångare i Ramesh Srivastava som inte ens orkar anstränga sig för att verka cool.
Ändå slogs skivbolagen om att signa dem, eftersom de väger upp sådana kommersiella brister med den ena indiedängan efter den andra. Med mer wit än vemod i stämningar och textrader som ”cheer me up, I’m a miserable fuck” påminner de ibland som Wedding Present eller Housemartins, på Future pt. 1 till och med om Pelle Carlberg, och så givetvis ständigt denna Morrissey. ”I can’t go past you”, sjunger Ramesh Srivastava i Steven, innan han lovar att ”pull you from the wreckage”.
Voxtrots debut innehåller fler fantastiska sånger än din ordinära Absolute Indie-samling, och var och en av dem stiger lyssnaren åt huvudet och går rätt ut i blodet med en berusningseffekt som vida överstiger till exempel alkoholens, såväl avseende välbefinnande som långvarig effekt.
Skivbolag:
Artist:
