2019 släppte Virginia And The Flood debutalbumet Aqua Duck Down och nu fyra år senare kommer den svåra andra plattan — The Dark Lord. Det första man möts av när man lyssnar på albumet är titelspåret The Dark Lord. Redan innan refrängen vävs man sakta in i Virginia And The Floods eller som hon egentligen heter, Cornelia Adamssons, magiska och förtrollande röst. Om och om igen sjunger hon att den mörka härskaren finns i hennes hjärta och mötena med denne följer med som en röd tråd genom albumet.
Man kan tro att ett album som heter The Dark Lord kommer vara mörkt, svårt och nästintill läskigt. Men jag blir snarare invaggad, nästintill förtrollad av musiken. Singeln Noise Forever är ett bra exempel på det, med saxofontoner och en magisk röst lyckas låten hänföra en in i den värld som hon lever i. Sida vid sida med Noise Forever så sticker Phases och Swedish Sadness ut som allra bäst på en platta som nästintill är felfri. Vemodet i texterna och de lummiga och drömska melodierna når sin peak på just de spåren.
Men det är mycket svårt att göra ett album som passerar helt utan förbättringspotential. To Bide Your Time känns malplacerad med ett snabbt, nästan hastigt tempo. Låten skaver mer på plattan än vad den passar in i temat, vilket gör att jag kommer skippa den när jag lyssnar på albumet nästa gång. Men att lyssna på skivan igen kommer jag att göra. Mest troligt mer än en gång till.
Att lyckas med sin andra skiva är inte en tur som alla har, men jag vill påstå att Virginia And The Flood gör det. The Dark Lord lockar en in i en värld som man gärna stannar till på besök i, den är varm, ibland sorglig, men mestadels är den spännande. Man kanske inte vill lyssna hela tiden, men det är garanterat att när man väl gör det så kommer man inte att vara besviken.
