De enda som verkligen tror på varenda brittisk veckohype är engelsmännen själva, trots att den ständigt leder till att de sedan får stå där med skammen över att ha trott sig uppskatta något som bara ett halvår senare är fullständigt omöjligt att lyssna på.
Tvillingarna Jack och George Barnett och deras These New Puritans är den senaste hypen, och efter att ha synts på bäst-klädda- och next-big-thing-listor överallt i brittisk media och därpå följande uppdrag att specialskriva musik till Dior-visningar etc etc är det dags för debutalbumet. Gissa om vi närmar oss med viss tveksamhet?
Men att Mutes husproducent Gareth Jones, länge ansvarig för Einsturzende Neubauten och Fad Gadget, har ett finger med i spelet skvallrar om vilka marker These New Puritans vill beträda, och med muntert monotona loopar, spastiska elastiska gitarriff, ett frenetiskt trummande och uråldriga synthar är de faktiskt något riktigt spännande på spåret.
På en dryg halvtimme hinner de med 16 låtar (15 egentligen, eftersom skivan inleds med andra halvan av ..ce I will say this twice och avslutas med första halvan, I will say this twi..., en smart design för repeatlyssnande), alla späckade med maniskt reciterande av nihilistiska slagord, språkexperiment (Infinity ytinifnI), numerologi och litterära referenser.
Så den som vill jämföra med ointressant hype som Klaxons är helt ute och cyklar, These New Puritans har mycket mer gemensamt med aviga konstigheter som Fire Engines och This Heat. Kanske är det till och med Mark E Smiths arvtagare vi fått en första glimt av?
Recensionen publicerades redan i november, men skivsläppet sköts upp till nu.
Skivbolag:
Artist:
