The Magnetic Fields - Love at the Bottom of the Sea

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli 00:21 6 Mar 2012

Stephin Merritt är en frustrerande figur. Som en av de senaste 20 årens mest produktive låtskrivare har han gjort mästerverk som Take Ecstasy with Me och Busby Berkeley Dreams men också en hel del överdrivet lustiga och/eller kitschiga låtar som bara kan betecknas som larviga. På nya The Magnetic Fields-skivan dominerar den sistnämnda kategorin. Efter en trilogi av syntbefriade album knorrar och blippar det friskt på Love at the Bottom of the Sea, men den uppdaterade ljudbilden lyckas inte dölja faktumet att skivan inte har en enda riktigt bra låt. Trist.

Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner

Paul Weller - On Sunset

Det hade kunnat barka därhän. Ju äldre den en gång så så distinkta popeleganten blivit, desto mer har han velat visa mer eklektiska, experimenterade och alltför ofta kosmiska sidor av sig själv. Medan flummeriet har tagit allt större plats i hans musik har den blivit allt mindre angelägen. 

Och just så börjar det, med en låt som är ett sentimentalt samtal med - observera ”med”, inte ”om” - en discokula, och varningslamporna blinkar intensivt när låten halvvägs övergår från låt till friformigt ljudcollage.