Med lite tur och tålamod hade Ram Di Dam med sin hetsiga rock kunnat bli Sveriges eget The Strokes.
Men just bristen på tålamod var den hemliga ingrediensen i deras hetsiga rock och turen rann snabbt ut, och istället drog sig Karl Sundström tillbaka för att slicka sina sår. Där någonstans rotade han dessutom vidare bland den mest distade gitarrocken, och hittade äldre förebilder i bland andra Dinosaur Jr. På trion Terras debutalbum är det alltså sådant omedelbart och melodiöst mangel han bidrar till att utveckla, som för tankarna till tidiga Loosegoats eller framför allt Niccokick, för att söka inhemska paralleller. Men precis som han förhöll sig till tidigare förebilder gör Terras helt egna desperation att musiken blir egen och vacker i all sin osäkert gnisslande ranglighet.
