Det mesta som händer i brittisk dansmusik händer på klubben TheBlue Note i östra London. För några månader sedan släppte de en hyfsad samling där det dussintal klubbar som huserar i lokalen bidrog med varsittrepresentativt bidrag. Samlingen kunde blivit mycket bättre med tanke påvilka klubbar det gäller. Allt det som är vitalt i Londons danskultur idag,hände på The Blue Note för ett år sedan. Där finns GoldiesMetalheadz-klubb, Wall of Sounds Athletico, Mo' Wax och The ChemicalBrothers' Dusted, Nuphonics egna Nuphonic och, inte minst, Talvin SinghsAnohka. Det är Talvin Singhs fel att varje Londonyngling med självbevarelsefdrift käkar Chicken tikka och lyssnar på indisk drum 'n'bass i år. London har ju alltid på ett unikt sätt varit ett forum för fusioner avolika kulturer och med tanke på hur stor del av stadens invånare som har indisk härkomst är det kanske inte så märkligt att de kommit att utveckla en alldeles egen art av den moderna dansmusiken. Det handlar främst, som sagt, om drum 'n' bass. Snabb, minimalistisk, ganska snäll men väldigt experimentell. Talvins tre egna bidrag hör till de bästa, men samsas med enhandfull briljant lekfull Bombay-jungle, av artister som Lelonek och FutureSoundz of India. Den stora överraskningen är att det faktiskt fungerar att blanda indiska musikelement, främst sådan där ljus gapsång och ett och annat sitarljud, med breakbeats, lyckligtvis befriad från minsta antydan åt goa eller såsig trance. Londons indiska klubbkids har lyckats göra något alldeles eget. Lika energiskt, entusiastiskt och banbrytande som Beatles 30år gamla sitarkalas Tomorrow Never Knows.Skivbolag:
Artist:
