Vissa människor, artister och fenomen har en särskild laddning i sig. Det räcker med att nämna deras namn i en bisats för att röra upp känslor eller få folk att le. Fenomenet går inte att analysera i detalj. Det finns ingen given förklaring. Det har ingenting med ett vackert utseende, förmögenhet eller intelligens att göra. Ej heller kombination av de tre. Det rör sig om människor begåvade med ett visst "it". The Strokes har ett visst "it". De kan, i min värld, ställa sig på ett torg på Malta och läsa högt ur Korinthierbreven och jag skulle fortfarande sitta med huvudet på sned, le förälskat och vara djupt fascinerad.
Så naturligtvis har många åsikter när The Strokes släpper ett nytt album. Många pratar om att skivan är "rockigare". Andra att de, via nya samarbetspartner och producenter, försöker förändras. Sanningen är att The Strokes nyss avslutade inspelningarna av Is this it 3.
Så, mycket har inte hänt. Jag älskar fortfarande The Strokes. Har alltid sett bandet som småsyskon till Television. Bara yngre, vackrare och mer harmoniska. Men begåvade med samma vita pop som går, utan några som helst hinder, direkt till hjärtat.
Lyssna på You only live once, Razor blade och The other side och Ask me anything och ni kommer att förstå.
Is this it och Room on fire kunde lika gärna vara en dubbelskiva. First impressions of earth äger samma röda tråd. Nonchalant, enkel, melodiös, vacker pop med ett högst angeläget anslag. Klassiskt sådant.
Men Strokes-fienderna, som dock älskade Is this it, gillar inte klassisk musik. De vill ha utveckling. Utveckling är ett slags frireligiöst mantra i musiksverige. Samtidigt är det naturligtvis så att utveckling bara är till för band som inte var tillräckligt bra från början.Skivbolag:
Artist:
