Jag förstod aldrig varför Isaaks förra, [I]Baja Sessions[/I] blev så ljummet mottagen -- det är ju mannens klart bästa album. Visst, det var mest gamla låtar och en del covers, men i de här sessionerna fanns en intensitet som var enorm -- och han har aldrig sjungit bättre.I varje fall inte på [I]Speak of the Devil[/I], som snarare är hans blekaste album hittills. Rösten rör sig inte över ett lika stort område som tidigare, det gnistrar inte om gitarrerna på samma sätt och låtmaterialet är bara ordinärt, utan den finess han skämt bort oss med tidigare.Egentligen finns bara ett spår som hade platsat på [I]Baja Sessions[/I]: den avslutande surfinstrumentalen [I]Super Magic 2000[/I]. Där brinner han!
Skivbolag:
Artist:
