Drömmar kännetecknar alla de kontraster som utgör Slowgold. Det är både lågmält och högstämt. Ömtåligt och hårdhudat. Sömnigt och vaket.
Dessa stunder av lågmäldhet, lugn och ömhet övergår oftast till ett klimax värt väntan och blir högstämt, vaket och härdat. Det är också dessa stunder som kännetecknar Slowgolds mångsidighet så väl som Wernes mest känslofyllda verk hittills, där produktion blir ett med ord, poesi och proggvisor.
Och om det inte har varit klart sedan länge bör Drömmar kora Amanda Werne till en av vår tids starkaste nutida poeter - när musiken har slutat ekar hennes ord fortfarande kvar.