”Lord knows my daughter here, she’s heaven sent”. På brittiska artisten Samphas andra album har han utgått från ett nytt perspektiv i sitt skapande. Hans relativt nyblivna papparoll ligger nämligen till grund för inspirationen. Och pappatemat märks av på fler sätt. Titeln Lahai, som även är hans eget mellannamn, är dessutom döpt efter hans pappa som tragiskt gick bort i cancer på 90-talet.
Sampha inspireras av ljuddesign- och produktion, vilket hörs klart och tydligt på Lahai. Det är ett nytänkande och experimentellt album där han utgår från pianot som grundläggande ackordinstrument och klär låtarna i delvis r’n’b, delvis elektro. Men det är svårt att helt definiera och kategorisera hans fulla stil då albumet rör sig inom så många olika sfärer och ljudlandskap. Can’t go back och Only är några av hitsen med tydliga hooks att sjunga med i medan What if you hypnotise me? känns som en hypnotisk, svävande tur ut i rymden. Olika trumrytmer samsas med syntar, oregelbundna melodislingor och atmosfäriska körer – bland annat. Och Sampha som mestadels sjunger blandar även in en och annan rapvers.
På grund av det blandade uttryck som finns på Lahai kanske det är svårt för nya lyssnare att ta till sig materialet. Det kan kräva sin tid att anpassa sig till det musikaliska universum som Lahai är, men det frigörande konstnärskapet som går att hitta i albumet inspirerar och väcker fortsatt nyfikenhet för artisten. Sampha bevisar med sitt andra album en sorts vågad konstnärlighet som fler artister borde våga sig på.
