När jag lyssnar på Roosevelts hypnotiska synthpop finner jag den pusselbit som jag inser att jag länge har saknat, nämligen en modern reinkarnation av A-ha. Tre år efter debut-EP:n släpper den Cologne-baserade producenten nu ett självbetitlat album. Passande, för att Roosevelt är precis där han hör hemma, bland beats av svärta och en suktande sång som skulle få Morten Harket att svettas av avund.
Trots att Roosevelt blandar friskt mellan disco, 80-talshouse och electropop är debutalbumet en samling genomgående låtar som börjar på en undergroundklubb i Berlin och slutar på en strandfest i Malibu. Det sägs att Roosevelt gör dansmusik för det sorgsna hjärtat. Det är ett dansgolv jag aldrig vill lämna.
Skivbolag:
Artist:
