Pärlor vi missat: Katthem - Vackra Lögnerskor

Raffaella Lindström 00:00 25 Dec 2020

Punkbandet Katthem är vår tids Hannibal Lecter. Vi som lyssnar är lammen som tystnar - av ren och skär beundran över vad vi får höra. 

Jag skriver den här recensionen fylld med sorg i kroppen. Ärligt talat vill jag behålla detta fantastiska, men okända trallpunkband för mig själv. Katthem är min tillflyktsort och en hemlighet, som jag delar med några få invigda. 

Samtidigt måste jag ta mitt förnuft till fånga. Göteborgsbandet förtjänar betydligt mer plats i strålkastarljuset. Sedan starten 2015 har bandet släppt två EP, men till slut kom det första albumet Vackra Lögnerskor - och det är något av det bästa som släppts på svenska i år. 

Plattan genomsyras av vemodiga och råa texter, som bland annat handlar om Hannibal Lecter och G.W. Persson. Det är precis lika märkligt som det låter, vilket gör det fullkomligt genialt. De ljuva texterna blandas med mäktiga gitarrer, men även inslag av jazz, könsrock och pop. 

Katthem är den svenska punkens stora hopp. Och nej, det är ingen neurotisk överdrift. Efter 1990-talets punkutbrott har flera mindre lyckade försök gjorts att ta över stafettpinnen. Ett återkommande problem har varit att musiken aldrig har känts helt och hållet nyskapande. 

Katthem är ett av få undantag. Det är svårt att jämföra bandet med andra artister. Vissa skulle kunna hävda att tjejerna är nybörjare, som behöver finslipa både sång och instrument (även om de är ett punkband). Men ärligt talat är det exakt där charmen ligger - i det okonstlade kaoset.

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Kiwi Jr. - Cooler Returns

Jag har börjat tröttna på band med DIY-stämpeln. Det finns inget tråkigare än band med dåligt skrivna låtar som försöker dölja det faktumet bakom skräniga gitarrer och fula sångröster. Ibland har dom någon kul textrad, oftast inte. Snark. 

Lil Skies – Unbothered

Lil Skies största idol är Lil Wayne och det hörs. Rapparen erbjuder likt sin idol hiphop på trapbeats och autotune. Båda med en röst, varken gnällig eller aggressiv utan någonstans mittemellan. Deras röster ligger som ett ludd över de tunga basgångarna och smattrande 808-trummorna. Vad som skiljer rapparna åt är det där lilla extra. Det där lilla extra som Lil Wayne har, och Lil Skies saknar. 

 

Therion - Leviathan

För att vara så pass etablerat som Therion är arbetar de i en högst perifer miljö, bortom trender och regler. Det gör det svårt att veta vad man ska förvänta sig av bandledaren Christofer Jonssons gotiska symfoniska operametal. Men inför denna sjuttonde fullängdare var ambitionen uttalad att ta fram Therions mer ”hittiga” stunder.

Michaela Åberg - Merry Crisis

Så länge jag kan minnas har jag varit svag för psykedelisk rock. Musiken lyckas många gånger gräva sig långt innanför huden, men det finns även flera fall då psykrocken har misslyckats och i stället framstått som pretentiös. Det hela beror helt enkelt på vem artisten är.