När industrirockens Alexander Bard bestämmer sig för att göra konceptskiva blir det inte lika roligt som på comebacken för två år sedan. Det är inte den estetiska ambitionsnivån som står i vägen för Year zero. Problemet är att den riktiga attacken saknas. Utan de riktiga stånga-skallen-i-väggen-riffen och skära-sig-i-handleden-balladerna faller projektet ganska platt. Med beats lånade från såväl Michael Jackson som The Knack fungerar NIN fortfarande som inkörsport till slagkraftigare industrirock och snyggare electronica men där tidigare skivor stått på egna ben fungerar Year zero mest som hänvisning till intressantare artister.
Meet your master sticker ut i sammanhanget men hade inte hört till höjdpunkterna på någon av de tidigare skivorna. Det är så oändligt mycket bättre när han nöjer sig med att vara gotisk allsångsledare, något som han vågar sig på i avslutande bodygospeln Zero sum. Tänk om Year zero hade låtit mer som den.
Skivbolag:
Artist:
