Jag måste bara varna er innan ni läser: ångesten över att jag håller på att bli sån musikgubbe som bara lyssnar på indie på LP är total. Ni vet dom som aldrig skulle sätta på P3 och har läderjacka varje dag. Myra Granbergs nya album gör mig till en sån i varje fall. Jag har nämligen lovat mig själv att hålla mig undan från radiokanalerna ett tag för jag vet ju att låtar från plattan som Småstadskids och First Aid Kit kommer att spelas frenetiskt där.
Men i texterna kommer de stora störmomenten. En refräng med texten: “Du är sad boy/sad sad boy/wannabe bad boy/bad bad boy”. En vers: “Om det ändå fanns en handbok på bra sätt att göra slut”. Det känns lite omodernt och gjort? Förlåt, ska jobba på tonen lite. Det är lite hårt. Vissa texter på skivan är nämligen väldigt vackra, till exempel balladen Liten & Lost som skildrar syskonkärlek på ett fantastiskt sätt. Den kommer hamna på vemodspellistan.
Tyvärr drar produktionen också ned betyget lite – det är lite för många vocoders och nedpitchade röster och andra klyschor som inte riktigt funkar. Soundet känns oklart och inte lika spännande som det borde vara.
Men om du gillar Myra Granbergs äldre material så finns det ändå mycket att hitta här. Rent generellt känns det som att skivan försöker upprepa hitsen. Och det lyckas ibland!
