Musikproducenten, låtskrivaren och multiinstrumentalisten Mura Masa, som egentligen heter Alex Crossan, sänkte tyvärr min förväntningsribba efter albumet R.Y.C från 2020. Nu har 26-åringen gjort det återigen, med det nya albumet Demon Time. Jag hade förhoppningar om att bli positivt överraskad, men icke.
Jag saknar verkligen Mura Masas elektroniska sound med downtempo beats och inslag av pop och alternativ r’n’b. Då var hans musik som bäst. Jag menar, det var ju inte för intet som Guernsey-killen slog igenom med Lovesick och Firefly 2015 – samt toppenlåtarna Are U There? och Terrible Love. Med tiden har han alltmer glidit ifrån den stilen. Det är fortfarande elektroniskt, men många låtar är nu mixade med en märklig slags hiphop.
Gällande texterna är de flesta ganska oklara och svåra att hänga med i. Vilka budskap vill han förmedla? Den enda låten som känns genuin och lättbegriplig är skivans klart bästa spår 2gether. Den har också en mer elektronisk refräng än de övriga låtarna, skönt nog! Med sina härliga drops som får en att vilja sväva iväg påminner den om en typisk Flume-låt. Texten handlar om någon han gärna vill vara tillsammans med och han undrar varför det inte går. 2gether är faktiskt riktigt bra, så lyssna på den!
Resterande låtar kan du bespara din tid ifrån, om du inte är ett stort Mura Masa-fan förstås. Är du ändå nyfiken på fler av skivans elva spår så kan jag rekommendera e-motions, där de sköna beatsen gör låten helt okej, men förvänta dig inte mycket mer. Annat nämnvärt är att ett kort stycke av introt på prada (i like it) är samplat från Calvin Harris How Deep Is Your Love. Den låten är också duglig, och mer poppig.
Jag reagerade dessutom på Tonto. Vad hände där? Speciell låt! Den låter som en blandning av latinopop och folkmusik från typ Balkan. Inte särskilt bra. Nä, förutom 2gether gick albumet överlag in genom ena örat och snabbt ut ur det andra. Mura Masa kan bättre!
