Att balansera ett tillgängligt popsound med en helt egen prägel, som inte kan liknas vid någon annan popartist, är inte vanligt. Mitski har länge burit konstpopens fana, men med det nya albumet Laurel Hell har hon nått en ny nivå i sitt konstnärskap.
Det var inte bara pandemin som stod i vägen för Mitski, hon tänkte först inte släppa mer musik alls efter det tokhyllade albumet Be the Cowboy från 2018. Rampljuset och uppmärksamheten blev för mycket, och hon släppte musik hon själv inte tyckte om.
Men till slut började det ändå klia i fingrarna och Laurel Hell började ta form, vilket resulterat i ett passionerat arbete på liv och död. Ett kärleksbrev till musiken lika mycket som en chans att bevisa för sig själv att det är mödan värt. Albumet är ett introvert, filosofiskt sökande efter ett fotfäste i karriären, som vuxit utanför hennes kontroll. Det speglas både i text och musik, på Mitskis cyniskt rättframma sätt.
Mitski uppger själv att det här är den längsta tiden hon spenderat på att mixa ett album, och det märks på slutresultatet. Medan hennes tidigare musik varit mer samtida blickar Mitski nu tillbaka till 80-talet. Här varvar hon melankolisk pop med rivigt kaotiska synthlandskap, ångestfylld disco och stegrande rockballader.
Albumet var först menat att få ett lågmält rocksound, men det blev för deppigt tyckte till och med Mitski själv. Visst är det fortfarande sårbara och ångestladdade synthsymfonier där melankolin står i förgrunden som är den röda tråden. Men musiken, som är grundad i ett mörkare elektroniskt sound, har också injicerats med ett poppigt framåtdriv och ett dissonant kaos får måla upp känslostormarna.
Nu balanseras musiken ut bättre till skillnad från hennes tidigare mer statiska och repetitiva musik som förlitat sig främst på sångmelodi. Laurel Hell har en vackert utvecklad och mastig harmonik och ett mångsidigt arrangemang som är noga utarbetat. Ett sound som kan uppnås först efter flera album.
Skivan är inte lång med sina elva spår och de flesta låtarna är under tre minuter. Det är imponerande när allt fler artister gör längre och längre låtar och album. Mitski vet när det är dags att sätta punkt. Jag har helt enkelt inte något ens nära negativt att säga om det här albumet. Och tänk att det nästan inte blev av. Det är redan mitt favoritalbum för 2022.
