Matt Corby – Everything's fine

Lovis Bratt Deland 16:53 26 Mar 2023

Är de inte nepo babies har de varit med i Idol. Nu var det förvisso 16 år sedan Matt Corby ställde sig framför juryn och rev av Superstition som om han aldrig gjort något annat. Med skinnjacka och tuperat hår korades 16-åringen till publikfavorit. Han blev typecastad på stående fot när en i juryn vände sig rakt mot kameran, namedroppade sina döttrar och manade dem att “keep your tongues back in girls”. På den vägen var det fram till finaldagen, då han torskade mot Natalie Gauci.

Trots att han nu levt lika länge innan som efter Idol återkommer han fortfarande till hur programmet färgat honom som artist. Flickidolen som sjöng covers på bästa sändningstid är långt från vem artisten är i dag.

Matt Corby skriver och producerar musik både till sig själv och andra. Men det tog ett tag att etablera sig på nytt; först vid fjärde EP:n Into the Flame fick han smaka på pallplats bland de australiska listorna med hitmusik. Efter det har han släppt albumen Telluric (2016) och Rainbow Valley (2018) – nu är det dags för nummer tre.

Everything's fine är en platta med dramaturgi. Även om Corby varit generös med singlarna Big smoke, Reelin' och Problems greppar jag soundet först när jag hör helheten.

En surrande fluga sparkar i gång vad som sedan blir en rätt politisk låt:“Future generations have too many wrongs to get right / it’s resting on how many will take up the figh” låter det i Problems. Det är simpelt men inte less is more, såtillvida att även om massa händer är det lätt att smälta.

Även om mycket går in under indie och alternativt tar Corby ut svängarna genremässigt. Genomgående är R&B:n och funkiga basslingor, men Words I say osar något reggae. Likaså skivans sista låt Mainies – en akustisk låt uppbyggd på gitarr och dumpad – som har något country över sig. Det blir ett hopkok utan att helt committa till någon genre.

Något som utmärker Corby är att han ständigt överraskar. Allt är svängigt, och sexigt. Han jobbar genomgående med kontraster, vilket blir allra tydligast i titelspåret Everything's fine som både är sexig och sorlig – dimmig och solklar. “Formidable angel / Pulling out my truth / Give me a reason / Show me what’s the use”.

Det enda är att musiken kräver viss koncentration. Corby sätter en stämning som är svår att bortse från – melodierna kryper innanför huden och får en att känna. Mitt råd är att inte slösa första lyssningen på rusningstrafik och skrollande. Ta din tid! Låt Idol-Matt än en gång bevisa sin briljans.

Skivbolag: 
0 Kommentera

Fler musikrecensioner