Det är lätt att avfärda Maskinen som en grupp som gör musik som kan spelas på radio. Något som stämmer är att ingen vågar sig i närheten av det som Maskinen gör. Men det kommer alltid vara enkelt att rasera ramar så länge man slipper bygga upp nya igen.
Är det något man ska ge Maskinen så är det att de vågar ta ut svängarna, att de leker med alla medel möjliga, från basgångar till enkla körer som väser ”ole dole doff”. Ett spår som sticker ut är Får man hälsa, och efter ett tag inser jag att det är för att den i kontrast till de andra låtarna osar innerlighet. Maskinens stora akilleshäl är att ljudbilden alltid prioriteras framför allt annat. Frej rappar ”Maskinen kommer alltid leverera mer bas”. Ja, Frej, det har du rätt i. Men inte ens Parham kan rädda Maskinen från att stapla klyschor på varandra.
