Marah

Patrik Forshage 14:51 4 Sep 2002
Nu 30% mera kraftfullt! Nu med rockgud! Nu så mycket mindre intressant. Efter förra och unisont hyllade albumet [I]Kids in Philly[/I] tappade Marahbröderna Bielanko - Dave är sångare och låtskrivare medan Serge spelar gitarr - all inspiration. De sålde sitt smör och lämnade Philadelphia för irländska Kilkenny. Men någonstans på vägen måste de ha tappat pengarna. [I]Float Away With the Friday Night Gods[/I] är ett desperat försök att skramla ihop nytt kapital. De tar ifrån tårna i sina uttalade ambitioner att åstadkomma ett storartat tidlöst manifest till rock¹n¹roll-album. Meningen är att det ska vara lika proppat med klassiska hookar, smarta refränger och ständigt surfhandklappande som vilken gammal T. Rex-skiva som helst. För att åstadkomma det har de anlitat Oasis avlagda producent Owen Morris, och då blir det precis så retro som de säger sig ha velat undvika. Han lägger lager på lager av gitarrmattor och basmuller, och när mullret redan är så kompakt att det är ogenomträngligt finns det bara för bandet att spela ut sitt trumfkort. Alltså slänger man in sin idol och förebild som en knappt identifierbar refrängsångare och gitarrist. Visst, Bruce Springsteens namn säljer några ytterligare skivor, även om han är så begravd i ljudmassorna att hans ickekrediterade insatser på Lou Reeds gamla [I]Street Hassle[/I] framstår som övertydliga. För mer än ett år sedan gjorde Soundtrack of Our Lives precis den skivan Marah skulle ha velat åstadkomma. Men för att nå lika högt ställde Marah sig på jättarnas axlar, och vi vet ju vart sånt leder.
Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner