Tänk om man inte hade något bagage. Ingen CV av vare sig misslyckanden och succéer. Att varje nyskapat alster vore som det första, inget jämfördes med tidigare verk eller sågs på med ögon redan dimmiga av förutfattade meningar. Så tror jag att Madonna tänker ibland. Att hon är svintrött på att hela tiden behöva höra att hon inte gjort något riktigt bra sedan [I]Like a prayer[/I]-plattan eller satt en trend värd att nämna sedan den där Gaultierdesignade strut-tuttskorsetten på [I]Blonde Ambition[/I]-turnén 1990. Var det ens en trend? Och det kan ju inte vara så roligt att hela tiden få ögonkast, visserligen förskrämda och underdåniga sådana, men som likförbannat bedömer och säger du var snyggare förr, skyl dig människa, act your age.
Men å andra sidan, nog med deppgråt och stackars lilla rika flicka. Det är ju för guds skull Madonna vi talar om, en av världens mest kända och beundrade kvinnor, som tycks vara bäst på exakt allt utom att just sjunga. Så det är ju självklart till hennes fördel. För jag kan lova, att inte en sate hade brytt sig om den här plattan om det var en totalt okänd, snart femtioårig donna som bestämt sig för att släppa en filterhouse-platta 2005. Den är inte skitdålig, Madonna vet som alltid vad hon gör, den är till och med riktigt catchy på några spår. Men lite för ofta är det lite för trist. Och från att ha varit en trendskapare känns hon musikmässigt som en blekare Kylie, och vad gäller videon, har inte Gwen redan gjort det där temat?
Skivbolag:
Artist:
