Lasse Lindh har länge och oförklarligt tillhört landets mest förbisedda popsångare. När han återvände till att sjunga på sitt modersmål förra året började det äntligen lossna, och inte bara Svenska hjärtan tog sig in på Tracks-listan.
Det gav uppenbarligen mersmak, så på sin tredje svenskspråkiga skiva kanaliserar Lasse Lindh sin talang i den mest kommersiellt lättsmälta form han hittar. Det innebär att han blir del i den oväntade rörelse ledd av The Ark och Laakso som våren 2007 kämpar för att riva murarna mellan indie, mainstreampop och schlager. En högerkrok och riktigt blod är Andreas Johnsson-schlager med Håkan Hellström-feeling på Kent-botten, och Vilse i det svarta hade kunnat placera sig i vilken melodifestivaldeltävling som helst, sånär som för textens pubertetssvärta.
Just texterna är det som separerar honom från Kristian Luuks vänner. De befolkas som vanligt av svikna och svikare, så deppiga att inte ens nyfärgat hår eller en ny randig tröja piggar upp. Ibland blir det lätt gymnasiepoetiskt, men oftare är sångkaraktärernas repliker så autentiska att man undrar om det var löftet om att skriva manifest som Ingen kan blåsa omkull oss nu som gav honom fri tillgång till samtalen i mediaprogrammens rökrutor.
Fortfarande är Lasse Lindh en av Sveriges största poptalanger, men här har han valt en för enkel utväg. Man får en känsla av att han inte riktigt tagit sitt material på allvar, och den lättviktiga och tillrättalagda produkt som blivit resultatet kräver inga ansträngningar av någon.
Skivbolag:
Artist:
