Lana Del Rey - Born To Die

Holly Astera 00:45 1 Feb 2012

Innan Video Games fanns Lizzy Grant, en ljusare version av Lana Del Rey. På YouTube finns det små snuttar av en blond miljardärsdotter som inte vill något hellre än att bli popstjärna på Britney Spears-nivå. Men någonstans gick den där amerikanska drömmen snett och istället introducerades vi till en mörkare tappning av samma flicka, omdöpt till Lana Del Rey. Elizabeth Grants nya alter ego sjunger om droger, har daddy issues och ”växte upp på hip hop”, och efter nervösa mediaframträdanden har Lana Del Rey hånats för att vara ännu en skivbolagsprodukt och posör. Medan hennes debut kom allt närmare läckte allt fler demoversioner ut på nätet, och uppdelningen i att hata och älska henne fortsatte att växa.

”Cause you and I, we were born to die” sjunger Lana på titelspåret och sätter temat för debuten - ett väldigt destruktivt tema. Dark Paradise är en mörk ballad som egentligen handlar om det Lana kanske är mest rädd för - att bli lämnad. Precis samma sak hon gör i även revanschsugna Radio, “baby, love me cause I'm playing on the radio”. Lolita-referenser får vi i överflöd hos Carmen, This Is What Makes Us Girls och så klart Lolita. Störst potential har synthiga Summertime Sadness där det leks med kontraster, från versernas långsamma tempo till refrängens uppskruvade ”I got that summertime sadness”.

I Off to the Races ikonförklarar Lana sig själv som ”queen of Coney Island” och ber så hemskt mycket om ursäkt för sitt barnsliga beteende. Diet Mtn Dew och National Anthem har båda läckt på nätet som demoversioner, men deluxeutgåvans färdiga versioner är polerade till sitt yttersta och är därmed faktiskt bättre.

Lana sjunger sina historier om äldre älskare och unga kvinnors törst efter bekräftelse med släpig, nästan uttråkad sång. Hon vill alltid bli kysst hårt, aldrig bli lämnad och bara bli älskad. Även om Elizabeth Grant kanske aldrig blev en Britney är Lana Del Rey helt klart en amerikansk dröm, bara lite mörkare. Och med tanke på hur många popstjärnor vi redan har så känns en anti-popstjärna som Lana Del Rey helt rätt i tiden. Välkommen, Queen of Coney Island, vi har väntat på dig.

Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner