Om att “hitta den rätta” är detsamma som att bli en lobotomerad kärleks-fanatiker - är jag fullkomligt nöjd som det är. Det hela målar upp sig utan någon vidare ansträngning. Justin Bieber påstår sig vara färdig med barnbassängs-narrativet om smörig ungdomskärlek. Så han langar in två samplingar av Martin Luther King Jr i sitt nya album Justice. Och en undrar om hans label eventuellt bedriver någon typ av komplott mot honom. För just här är var han gör sig själv en otroligt smaklös otjänst. Jag kan acceptera korrelationen mellan Martin Luther King Jr och ett ord som just rättvisa, men desto mindre har han att göra med Justin Biebers desperata kärleksyttringar. Vilket är precis vad albumet annars handlar om. Och när Justin Bieber sjunger om att inte kunna andas, är det på grund av kvävande kärlek eller ångest och inte ett knä mot halsen.
Justice är Justin Biebers tafatta försök att hålla sig relevant. Något som måste vara otroligt svårt när det enda han verkar tänka på är evig, passionerad kärlek och tillgivenhet till sin partner. En besatthet som efter två album fyllda av kärleksförklaringar, ärligt börjar bli lite oroväckande. Justin Bieber passar i barnbassängen, rättare sagt han hör hemma i barnbassängen. Det tar emot att säga detta, men Justice har trots allt sina catchy stunder. Egentligen finns det väl ingen som motsätter sig riktigt snyggt proddade poplåtar? Jag tänker därför att, så länge inte Bieber tar sig an teman han inte har förmågan att bottna i, är allt lugnt.
