Justin Bieber - Justice

Sofie Andersson 00:00 23 Mar 2021

Om att “hitta den rätta” är detsamma som att bli en lobotomerad kärleks-fanatiker - är jag fullkomligt nöjd som det är. Det hela målar upp sig utan någon vidare ansträngning. Justin Bieber påstår sig vara färdig med barnbassängs-narrativet om smörig ungdomskärlek. Så han langar in två samplingar av Martin Luther King Jr i sitt nya album Justice. Och en undrar om hans label eventuellt bedriver någon typ av komplott mot honom. För just här är var han gör sig själv en otroligt smaklös otjänst. Jag kan acceptera korrelationen mellan Martin Luther King Jr och ett ord som just rättvisa, men desto mindre har han att göra med Justin Biebers desperata kärleksyttringar. Vilket är precis vad albumet annars handlar om. Och när Justin Bieber sjunger om att inte kunna andas, är det på grund av kvävande kärlek eller ångest och inte ett knä mot halsen. 

Justice är Justin Biebers tafatta försök att hålla sig relevant. Något som måste vara otroligt svårt när det enda han verkar tänka på är evig, passionerad kärlek och tillgivenhet till sin partner. En besatthet som efter två album fyllda av kärleksförklaringar, ärligt börjar bli lite oroväckande. Justin Bieber passar i barnbassängen, rättare sagt han hör hemma i barnbassängen. Det tar emot att säga detta, men Justice har trots allt sina catchy stunder. Egentligen finns det väl ingen som motsätter sig riktigt snyggt proddade poplåtar? Jag tänker därför att, så länge inte Bieber tar sig an teman han inte har förmågan att bottna i, är allt lugnt.

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Fler musikrecensioner

Smisk - Världens äckligaste rockgrupp

När malmöborna passerade Stortorget för någon vecka sedan möttes de av en makaber syn. Det hängde nämligen en död svan i en snara från kungastatyn. Som tur var visade det sig vara en väldigt autentisk fejksvan, planterad av Smisk (de sysslar trots allt med punk, inte death metal). Gärningen var en blinkning till deras tidigare singel Jag sköt svanen (det pågår tydligen nån svan-gate i Malmö, orkar inte förklara). Det djärva hysset symboliserar både ambitionsnivån och kaxigheten hos bandet ganska väl.
 

Timecop1983 - Faded Touch

Timecop1983 har, som en av genrens mer meriterade leverantörer av lågmäld synthwave, en förmåga att skapa drömlika landskap likt få inom denna musikstil, samtidigt är dessa cinematiska ljudmiljöer abstrakt och blir lätt ganska bakgrundssvalkpigt likriktade. Därför är hans samarbeten med starka sångare väldigt tacksamma, vilket också gjorde den föregående plattan Night Drive från 2018 karriärens bästa.