Julia Logan är bara en i raden av artister som hämtat inspiration från 70-talet det senaste året, men hon är bland dem som gör det bäst. Det starka debutalbumet Everly Foreverly är en soldränkt fröjd att lyssna igenom.
Logan debuterade 2020 och har sedan dess släppt en handfull singlar, däribland ett uppmärksammat samarbete med Nina Persson, som också är med på det nya albumet. Uppvuxen i Stockholms skärgård och med en mamma från Kalifornien befinner sig soundet mellan två olika kulturer, musiken är ett sätt att närma sig dem Kaliforniska rötterna.
Albumet lyckas plocka fram det bästa från respektive musikarv. Sarah Klang och Jenny Lewis är två akter som det är lätt att dra paralleller till. Soundet är någonstans mellan folkmusik och indie. Produktionen av Daniel Bengtson låter sådär eftersträvansvärt organisk, som att ett gäng musiker slagit sig ner tillsammans i en cirkel och satt allt på första tagningen.
Men allt är inte soligt. Finast blir det när melankolin vävs in och får agera bakgrund, som på låten Borderline. Här bottnar Logans uttrycksfulla röst bäst, som får flest nyanser i de mer sävliga låtarna.
Det är tyvärr i det mest soliga som produktionen blir som mest likriktad och hade behövt lite mer kontrast, som i låten King of the Treehouse som handlar om en excentrisk familjevän. De personliga låtarna skiner betydligt starkare.
Därför hade det varit intressant att se Logan undersöka det svenska mörkret mer på nästa projekt, även om hennes soliga Kalifornien är en väldigt trevlig plats att befinna sig på, särskilt i ett deppigt och snöslaskigt Sverige. Det är få förunnat att presentera ett så här fint debutalbum.
