Om man ringer till Steve Earle blir svaret: "Hi, this is Steve.I'm out shooting heroin and chasing 13 year-olds. But I'm getting old and tired so if the police don't get me, I'll be back home soon". Självironi, var ordet. I övrigt låter Earle sitt stormiga liv tala genom sina låtar, som har mer kontakt med den solkiga verkligheten och den bästa amerikanska berättartraditionen än de flesta av hans branschbröder tillsammans.
När han först dök upp ville branschen bunta ihop honom med NewCountry-gänget, men Earle kontrade med att anta en Hells Angel-image och göra tretimmars rockshower som hade gjort Springsteen grön av avund. I dag påstås han spela "metal country", enligt vad jag läste i någon recension,och med sådan PR behöver han inga fiender. I själva verket är I feelalright, liksom fjolårets hyllning till gatubluesen och lägereldstrubadurerna, strålande amerikansk rotmusik av en man som aldrig ger upp. Rock, country och blues, utan att skämmas för någon av stilarna och med så starka sånger att ingen borde bry sig om att diskutera var inspirationen hämtats.
Skivbolag:
Artist: