När man lyssnar till Håkan Hellström blir det uppenbart hur djup och långt bak i tiden Susanne Ostens sextortyr sträcker sig. Det blir plötsligt klart var allting kommer ifrån. På singeln [I]En midsommarnattsdröm[/I] blandas autentiska samlagsljud med en förvirrad röst som ropar efter att få ligga med en kille som heter Johnny.
Håkan Hellström har skrivit en barnskiva. Ingenting fel i det, det är svårt att skriva bra barnmusik. Ännu mer imponerad blir jag av att så många vuxna kan ta till sig skivan och applicera den på sina egna liv.
Den viktigaste detaljen som Håkan Hellström tillfört sitt tredje klipp-och-klistraprojekt är att mellan varje låt upprepa frasen "när du hör det här ljudet är det dags att vända blad", så att lyssnaren lätt ska kunna följa med bland historierna om tomtar och troll.
Men om gillar jag skivan? Ja, om jag varit fem år och strandsatt med ekorrar på en ö ute i skärgården, men jag lämnar sällan huset.
Men låt mig vara väldigt tydlig på en punkt, jag älskar Håkan Hellströms hud. Jag kan inte nog understryka hur vacker jag tycker han är. Jag vet att ni ser mina texter som djupt ironiska, men jag är nu helt, totalt, definitivt uppriktig. När vi gick på Samskolan tillsammans skrapade jag hans gamla hudavlagringar från gymnastikens duschdraperier, men de slog naturligtvis aldrig rot i mitt [I]Fantomen på Operan[/I]-ansikte. Håkan Hellström hade ingen aning om vem jag var, men jag visste ständigt vem hans hud var och var den befann sig. Jag gav namn till hans varje Dorian Gray-pigment innan jag, Håkan och rektorn kom överens om att jag skulle tvångsintas och Lindsay Anderson-relegeras. Håkan Hellström är min Thomas Mann-gestalt. Min Tadzio. Min absoluta död i Venedig. Jag tänker på honom varje dag. För mig är hans hud skäl nog att utlysa ännu en helgdag. Är det Clinique vi ska tacka? Det spelar ingen roll, för nu är jag, sex viagra och en back Red Bull på väg hem till Håkan Hellström. De begraver honom på söndag.Skivbolag:
Artist:
