När Noel Gallagher fick höra Embraces andra singel sade han till NME: "Det är två bröder i bandet, va? Det var vi som uppfann det."Det finns fler likheter banden emellan, men Embrace har nog tagit ännu mer intryck från The Verve. Den enda skillnaden är att den här debuten är betydligt bättre och mer differentierad än både Oasis och Verves senaste alster. Även om Embrace är fostrade i samma skola som alla andra engelska indieband lyckas de faktiskt med att uppdatera de senaste fem årens mest slitna klyschor -- lalala-refränger, bierstube-körer och Rolling Stones-pianon -- och dels göra dem till sina egna signum, dels få dem att kännas kul. Kanske beror det på att de angriper arrangemangen med större lekfullhet än de äldre killarna på skolgården -- de slänger in pedal steel, pukor, blås, de obligatoriska stråkarna och massor av klaviaturer, som får samsas med det vanliga gitarriffandet och tamburinklanket. Eller för att de utstrålar samma trovärdiga attityd som Liam Gallagher själv en gång ägde (när han själv tyckte att den hade grund) eller för att Embrace faktiskt svettas lite mer -- det känns mer äkta, mer soul, än allt annat i genren jag hört från England i år. Så det är bara att börja memorera: Danny och Richard McNamara heter årets popbrödrapar.
Skivbolag:
Artist:
