Snacket om Girl Scout gick varmt redan innan debutsingeln Do you remember Sally Moore? släpptes. Nu släpper den forna jazzduon, numera indiekvartetten, sin rykande heta debut-EP Real life human garbage. Vad som alltså började inom jazzen, och studier på Musikhögskolan i Stockholm, resulterade i fräsch garagerock och ett gäng musiker som fått återupptäcka sin låtskrivarglädje. Real life human garbage handlar om att känna sig vilsen, malplacerad och obekväm men har skapats ur ren lust, glädje och ”den rena spänningen” i att bilda ett band. Och det hörs.
Den fem spår korta debuten må vara just kort, men ett musikaliskt praktexempel på när kvalité övervinner kvantitet. Redan i öppningsspåret All the time and everywhere finns något att greppa tag i och sjunga med i. Associationerna rör sig tveklöst mot Kanadas motsvarighet Alvvays, både i sound och uttryck. Inte minst i känslosamma låten Weirdo som uppmanar till att omfamna sin egen konstighet.
Låtarna är producerade av Bristol-baserade Ali Chant och Irlands egen Jacknife Lee, båda med en lång lista matnyttiga artistsamarbeten bakom sig.
Debuten är välkomponerad och detaljrik. I all sin drömska prakt presenterar den en ny sorts indierock som man upplever sig ha en relation till redan sedan innan. För trots att man hör låtarna för allra första gången har bandet på något vis lyckats fånga en nostalgisk igenkänning. Attenborough Beach avrundar allt i en drömmig, skränig festivalbubbla och får en att längta till sommaren. Girl Scout väcker nytt liv i livemusiken, för det känns verkligen som att man står och lyssnar på dem just live, i skitiga skor, i gräset framför en stor festivalscen. Real life human garbage är värd varje lyssning.
