Den här recensionen kan säkert uppfattas som kränkande eller fördomsfull, men jag vill gärna hävda min tes igen: Eskilstuna är världens sämsta stad. Av anledningar jag inte känner till har Eskilstuna präglats av tung industri det senaste seklet och därför är den akademiska nivån på genomsnitts-Eskil troligen lägre än i städer som Uppsala eller Stockholm. Iförlängningen kan man tänka sig att viljan bland ungdomar att utmärka sig på ett eller annat sätt, att få göra något annat med sitt liv än att skruvaihop lastbilschassin, är starkare än annorstädes. (Kanske ska jag erkännaatt jag är uppvuxen 33 kilometer från Eskilstuna och därför bekant medhålan i fråga.) Yvonne har gjort alltihop - både tagit sig ifrån staden där människor iallmänhet pratar som om de är trötta på livet, och gjort två popalbum. Getting Out, Getting Anywhere heter det senaste. 100 kilometer längre bortfrån ursprunget är de på vårsemester och gör en del vackra låtar och Henricde la Cour mår bra i exil - han sjunger mycket bättre än tidigare. I förlusten av hemmaplansångest har de emellertid möjligen blivitlite...vanligare, på gott och ont. Getting Out, Getting Anywhere har liteför många lite för brötiga transportsträckor som blir lite förpåfrestande.Men hade de prestera fler pärlor som Protect Me som är en en fruktansvärtbra låt, och inte varit så ivriga att dra upp tempot och disten i onödan,hade de på allvar gjort en riktigt bra skiva. Den här är "bara" bra.
Skivbolag:
Artist:
