När First Floor Power är på rätt humör tar de med oss till sitt lilla turnerande nöjesfält. Där rusar vi omkring större delen av natten. Hand i hand, med leenden från öra till öra, omgivna av tusentals ljud av tillfällig lycka, som tycks komma överallt ifrån.
Det är den somriga orgeln vi ska tacka, den svalare gitarren, tv-spelssynthen, den puttrande basen och Jennys och Karl Jonas oemotståndliga sånginsatser. Tamburiner som slitit sig, upphetsad andhämtning och spontana applåder. Det är varje hörn av ett blinkande och sprakande First Floor Power.
Minimalism har aldrig riktig varit deras grej, vare sig i musiken, framtoningen eller textmässigt. Man får en känsla av att det hänger - dingdingding - på varje melodislinga - dangdangdang - som om det var de som såg till att berg-o-dalbanans vagnar inte slet sig - tjingtjing - eller att det verkligen blev vinst varje gång - bababa.
Jonas Jonasson har försiktigt passerat alla sprudlande detaljer genom en stor finfördelande sil, så trots att man står omgiven av karuseller och överröstad av fyrverkeripjäser går det lätt att sortera intrycken. Men det är när de lämnar festen, sekunderna innan baksmällan tar sitt järngrepp om en, som känslan är som starkast. När glas krossas i [I]Hanging Outside My Window, Looking Down[/I], på den hoppfulla [I]Eat the Rich[/I], och när solen sakta stiger till [I]Blanket Sky[/I] som alla bitar faller på plats.
Man kommer hem utmattad. Jag brukar inte gilla varken Gröna Lund eller baksmällor, men det här måste vi göra om. Så snart det slutat snurra under fötterna.
Skivbolag:
Artist:
