Svensk jazz har man kunnat vara stolt över allt oftare de senaste åren och Esbjörn Svenssons Trio har nog gjort mer än de flesta både när det gäller att tvätta bort tråkighetsstämpeln och att ta sig ur retro-fällan. Har man bara förstått att jazz är uttrycksfrihet och inte ett akustiskt sound, eller ändlösa solon, kan man åstadkomma vad som helst. Esbjörn Svensson har ju till och med fått mängder av pop-människor att lyssna (kanske mest vuxna pop-människor från Södermalm men ändå...).
Frågan är om man kan tänka sig ett bättre soundtrack till september i Stockholm - Cinemateket och Moderna museet - än ESTs nya album. Det spelar ingen roll att titeln är [I]Good Morning Susie Soho[/I], alla bilder den här skivan framkallar i mitt huvud består av Östermalms husfasader och Kaknästornet framför en blekgrå himmel - klassisk Stockholmsmusik alltså.
Att vissa partier måste beskrivas som elektroniskt ambienta, med filtrerad percussion som smyger mellan höger och vänster högtalare, känns viktigt. Det här är jazz som vi känner den, kontrabas och pianosolon, men den skulle inte låtit såhär om den gjorts 1963. Ett tag tänkte jag att jag måste plocka fram lite Herbie Hancock, Chick Corea och Joe Zawinul för att kolla om Esbjörn Svensson verkligen är så bra som jag tror att han är. Men det spelar ju ingen roll, gamlingarna kan inte göra vad Svensson gör. Den närmaste referensen jag kan komma på, när Esbjörn i den euforiska [I]Spam-Boo-Limbo[/I] staplar ackord högre och högre, är Mad Mikes [I]The Final Frontier[/I] och [I]Hi-Tech Jazz[/I], med den skillnaden att EST inte har någon främmande galax som mål utan nöjer sig med att lyfta och landa innanför tullarna. [I]Good Morning Susie Soho[/I] får definitivt plats på mitt ljudspår i höst.
Skivbolag:
Artist:
