Den franska producenten DJ Snake har toppat listor världen över med låtar som Loco Contigo och Taki Taki. Finkänsligaradiohits har kommit att bli hans signum. Listan med imponerande samarbeten är lång. Att som stjärnproducent släppa ett eget album är dock riskabelt. Fristående spår som gör bra ifrån sig på topplistor är inte synonymt med ett bra album. Om hans diskografi var spretig innan så hjälper inte direkt Carte Blanche. Dubstep, trap och urbano blandas med features från en skara artister som har ganska lite gemensamt.
DJ Snake har förmågan att fånga och förstärka det unika hosartisterna han jobbar med. J Balvin skiner på Loco Contigooch Bryson Tiller är verkligen i sitt esse på Smile. Även om DJ Snakes insats på Enzo hade kunnat vara mer originell så hittar Sheck Wes, 21 Savage, Gucci Mane och Offset rätt påden monotona trap-produktionen. Burna Boy gör utan vidare konkurrens No Option till albumets bästa låt. DJ Snake är onekligen en duktig producent, men spår som Made In France och Frequency 75 får mig att undra vad som kännetecknarhonom som artist. Det finns en diskrepans mellan vad han är känd för och vad han kastar sig över när inga kända rap-features finns i närheten. De få spår på Carte Blanche där han inte producerar någon annan, utan får leka fritt, drar mot hård dubstep och EDM.
I jakten på bredd så tappar DJ Snake mig någonstans halvvägs in i Carte Blanche. Southside, som är en vildsint dubstep-produktion, gifter sig illa med de tidigare nämnda superhitarnaoch belyser vad som känns underligt med albumet. Det är en samling fristående projekt som fösts samman. Delarna är starkare än helheten vilket gör att Carte Blanche låter mer som en spellista på en förfest än en världsproducents magnum opus.
