Jag var övertygad om att jag aldrig skulle bry mig om Divine Comedy igen.
Neil Hannons högst medvetna croonerposerande är förvisso charmigt, men tenderar att gå en på nerverna när musiken blir för smetig, för pompös. Men så pausade han, försvann och återkommer ett halvt decennium senare med så elegant och fjäderlätt popmusik att sommaren inte behöver något annat soundtrack.
Skivbolag:
Artist:
