Med 2016 års Gore ökade de stämningsfulla arrangemangen vilket la an en mer melodisk riktning. En väg som bäddade för ett större fokus på Chino Morenos renare sång och en spännande mer kommersiell bana. Istället tar en Ohms en oväntad riktning och är betydligt tyngre än förväntat. Det är emellanåt uppfriskande, men albumet saknar tillräckligt med experimentlusta och hamnar tyvärr i ett tråkigt repetitivt läge.
Med sitt unika sound av fläskiga Korn-gitarrer över sfäriska ljudlandskap och ängsliga sångmelodier börjar Deftones fastna lite i sin utveckling. De är ett av de starkaste namnen inom alternative metal fortfarande, men förväntningarna är högre än så här.